Never again

Idag den 9 november 2023 befinner jag mig på tjänsteresa i Kigali, Rwanda. MDU:s delegation består av akademichef Damir Isovic, kommunikationschef Sara Arvidson, projektledare Ebba Berg Gorgén och undertecknad.

Som bekant har vi forskningssamarbeten mellan Sverige och Rwanda sedan 20 år tillbaka, men de är numera försvårade genom regeringens beslut att stryka medlen för både Sidas biståndsforskning och utvecklingsforskning administrerad genom Vetenskapsrådet.

Vi, tillsammans med 14 andra lärosäten i Sverige, deltar i ”Norrsken Africa Week 2023” och nätverkar med företag, University of Rwanda, IRCAD, Carnegie Mellon University och andra forsknings- och utbildningsinstitut. Men MDU:s delegation har även haft förmånen att få möta Minister för ITC, Paula Ingabire, och Minister of Education, Twagirayezu Gaspard. Vi förbereder också den internationella veckan i maj 2024 vid Mälardalens universitet och möter studenter och professorer.

Den internationella veckan vid MDU i maj 2024 kommer att ha fokus på Rwanda. Detta med anledning av att det då kommer att vara 30 år sedan folkmordet i landet. Det som hände då är oföreställbart grymt och Rwanda har ett djupt sår i sin historia, som landet bär med sig och adresserar vid många tillfällen. Imorgon kommer jag för andra gången att besöka ”Kigali Genocide Memorial” som är den främsta av många platser i Rwanda där folkmordet uppmärksammas.

Never again. De orden kommer jag säkert att se i många av dokumenten och de rubriker som finns där att betrakta. Den som har sett utställningen som vittnar om folkmordets vansinne och brutalitet behöver inte ens påminnas explicit om att detta ”never again” borde ske.

Idag och natten till imorgon 1938, den så kallade ”Kristallnatten”, var också kulmen på de våldsamma pogromerna mot judar i Tyskland. Antisemitismen i Tyskland hade ökat och 1935 tillkom nürnberglagarna, som syftade till ”det judiska folkets politiska och biologiska avskiljande från det tyska folket”.

Nürnbergslagarna är en fruktansvärd läsning i sin helhet, men här vill jag just uppmärksamma ordet ”avskiljande”. Att skilja människor i olika grupper – det är där det börjar. Det är där nazitysklands systematiska utrotning av judar började. Det är där det började i Rwanda (7 april till den 15 juli 1994), det som ledde till folkmordet på mer än 800 000 människor av folkgruppen tutsier och de hutuer som motsatte sig.

”Nie wieder” har jag läst och hört så ofta i Tyskland sedan min uppväxt. ”Never again” har det sagts, skulle sådant som ett folkmord kunna hända igen. ”Aldrig mer” skulle vi skilja åt folkgrupper på det sättet och sedan förtrycka och mörda dem.

I dag förs det krig mitt i Europa. Attacken mot Israel den 7 oktober 2023 var en militant attack från Palestina, utförd av Hamas och Islamiska Jihad. Israels svar på detta dödar urskillningslöst civila barn, kvinnor och män i Palestina. I Sverige utreder regeringen en angiverilag mot redan utsatta människor.

Vi har många gånger sagt att vi ”aldrig mer” vill skilja folkgrupper åt och utsätta dem för exkludering och förföljelse. För när vi inte lyckas med ”aldrig mer”, så vet historien vad som kommer att följa efter. Ändå sker det igen och igen. Vi måste inse att ett ”aldrig mer” betyder att vi måste engagera oss för förståelse och inkludering, för en i alla avseenden mer hållbar värld. Det är inte gratis och det kommer inte hända av sig själv. Jag tror att vi som akademier måste bidra genom ökad internationalisering och samarbeten mellan forskare och studenter från hela världen. Inte mindre internationalisering som regeringen vill, utan mer! Givetvis med all respekt för säkerhet.

Det är akademierna, universiteten, som i sitt oberoende och tack vare sin akademiska frihet genom århundraden fört samman människor från hela världen. Jag önskar att vi inte lämnar den vägen, av rädsla och överdriven försiktighet. Att vi inser att vi måste agera aktivt för fred, demokrati i ett globalt perspektiv.

Välkommen alla till MDU:s internationella vecka i maj 2024, vi fortsätter samtalet där.