We don’t walk, we run!

MDU:s kommunikationschef Sara Arvidson och undertecknad rektor reste till Rwanda - dels för att delta i firandet av det nu 20-åriga akademiska samarbetet mellan Sverige och Rwanda, dels för att undersöka möjligheterna för strategisk internationell samverkan mellan Rwanda och MDU och dels för att förbereda en internationell vecka vid MDU i maj 2024 med fokus på Rwanda.

2024 är det 30 år sedan folkmordet, ett folkmord där världssamfundet, mot bättre vetande, bara tittade på utan att ingripa, ett folkmord som på tre månader kostade minst 1 miljon rwandier livet och tvingade 1 miljon människor till flykt. Detta på en befolkningsmängd på då totalt 7 miljoner människor. Idag lever 13,5 miljoner människor i Rwanda, varav 1,5 miljoner i huvudstaden Kigali, och 70 procent av befolkningen är yngre än 30 år. Man har försökt gå vidare med en process av ”forgiveness”, en svår och annorlunda väg, efter att grannar och vänner dödat sina medmänniskor på de mest grymma sätt. Folkmordet är ett fruktansvärt sår i Rwandas historia, som vi påminns om genom monument och minnesplatser över hela landet.

Tyvärr är MDU inte engagerat i någon av de svenska satsningarna på utbyten med Afrika, varken med Sydafrika (SASUF) eller Rwanda (INSP). Men jag hoppas att MDU kommer att bygga upp ett strategiskt samarbete med ett Rwanda, där den nationella politiken arbetar evidensbaserat och nära universiteten och forskningen, för att utvecklas till ett inkluderande högteknologiskt land. Rwanda är fullt av energi och när vi träffade generaldirektören för den rwandiska motsvarigheten till Vetenskapsrådet sade han till oss: ”We don’t walk, we run!” När man fördelar forskningsmedel ställs det krav på vetenskapen och dess ansvar för Rwandas utveckling. Vi tittade på olika projekt som energiproduktion och dammbyggen, imponerande ZIPLINE, där medicin fraktas med drönare över hela landet och IRCAD Africa, en supermodern hub för utbildning i medicin baserad på den nyaste AI-tekniken. Detta på inbjudan av IRCADs avgående president som ville ta emot oss på sin sista arbetsdag, omedelbart inför sitt avskedsbesök hos Rwandas president Paul Kagame. När det gäller innovationer och Centralbankens investeringar i start-ups, så är frågan inte bara hur dessa företag kan maximera vinster och introduceras på börsen, utan på vilket sätt dessa investeringar kan komma tillbaka till landets ekonomiska ekosystem.

Vi togs emot av två ministrar, varav handelsministern begärde ett ytterligare fördjupat möte två dagar efter första mötet, och där deltog även bankchefer och forskare samt innovationsrådgivare, m a o delegationer på upp till 15 personer. Handelsministern gjorde tydligt att man är intresserad av forskningens nytta för landet och hur studenter från båda länder kan lära tillsammans och utveckla program med både praktik i svenska och rwandiska företag och hur man gemensamt kan utveckla innovationer och bolagisering. Rwanda har inte tid att avvakta långa formella processer och behöver forskningssamarbeten för sin evidensbaserat förda politik. Detta ställer krav på oss som vill samverka med Rwanda i forskning, innovation och utbildning och ger oss möjlighet att utveckla vår syn på samverkan generellt, men också skapa ett ökat fokus på utmanings- och samverkansorienterade utbildningar i internationella kontexter. Dessa internationella kontexter måste utmana oss forskare, lärare och studenter genom sina komplexa och annorlunda frågeställningar.

Rwanda har ingen tid att förlora. I syfte att utveckla landet snabbt tar man stora skulder på sig och behöver hantera landets socioekonomiska och teknologiska utveckling med hjälp av en topputbildad generation av rwandier och deras partners över hela världen. Många av deras ledare och topp-politiker idag är redan forskarutbildade i Sverige och nu tillbaka i Rwanda för att utveckla sitt land. När man ser de enorma skillnaderna mellan det urbana Rwanda och dess stora, delvis ej ens elektrifierade rurala omgivningar, kan man förstå vidden av de utmaningar som finns.

Jag tror att vi på MDU kan lära oss massor genom samverkan med Rwanda, inte minst på grund av de annorlunda politiska, socioekonomiska och kulturella kontexter som våra länder har. Ordet ”internationalisering” som begrepp i vår akademiska vardag känns verkligen blekt i förhållande till vad det skulle kunna innebära om vi kunde tänka utifrån ett globalt och gemensamt lärande och ansvar för en hållbar framtid!