Samverkan - en vinst för hela Forskningssverige AB

VLT:s affärsbilaga "Framgång" i november uppmärksammades MDU i flera inslag. Fokus för tidningen var det faktum att vi blivit universitet och förstås vad det kan komma att betyda för näringslivet i regionen. Här i min blogg kan du ta del av den krönika som jag erbjöds att skriva.​​​​​​​

Vetenskapsrådets forskningsbarometer (2021) visar att den procentuellt största ökningen - både vad gäller forskningspublikationer och citeringsgenomslag - den står högskolorna och de nya universiteten, med sina om än blygsamma anslagsökningar, för.

Mälardalens universitet är Sveriges yngsta universitet (2022). Att nu ingå i gruppen av de sex nyare universiteten innebär ökade statliga forskningsanslag jämfört med landets 15 högskolor, men ändå mycket mindre än de nio gamla universiteten som delar på 82,5 procent av det årliga anslaget.

Det framförs med jämna mellanrum att det vore effektivare om forskningsmedlen koncentrerades till de gamla universiteten, att högskolor borde vara undervisningsanstalter utan forskning, att nya universitet borde bli fråntagna universitetsstatus, med mera. Det som står i senaste budgetpropositionen kan underblåsa sådana åsikter: ”Tanken att ökad forskningsvolym automatiskt leder till mer och bättre forskning behöver överges.” Vill man hitta en inre logik i denna mening får man väl anta att man menar ökat forskningsanslag i stället för ”ökad forskningsvolym”.

Att ”mer” volym inte automatiskt är ”bättre” är en truism. Att ökade forskningsanslag eller annat ”automatiskt” skulle leda till mer och bättre forskning, har ingen påstått för alla vet att det som krävs är forskares kompetens och flit – ingen ”automatik” där inte! Att lärosätenas kvalitet i undervisning och forskning granskas på samma villkor trots att olika förutsättningar ges, ordas det dock inte om.

Den som överger tanken att ökade anslag leder till mer och bättre forskning handlar mot bättre vetande. Vetenskapsrådets forskningsbarometer (2021) visar att den procentuellt största ökningen - både vad gäller forskningspublikationer och citeringsgenomslag - den står högskolorna och de nya universiteten, med sina om än blygsamma anslagsökningar, för.

En förklaring till de framgångarna är att de nyare lärosätena samverkar med partners från näringsliv och civilsamhälle. Man ansöker om medel och driver gemensamma projekt. En win-win-situation för alla, bra för regionernas utveckling och en vinst för hela Forskningssverige AB!

Att strypa effektiva och vinnande koncept är sällan klokt. Än mindre klokt är att bortse från att forskning behövs för att kunna erbjuda forskningsanknuten utbildning, det som är akademins kvalitetssignum. Den högre utbildningen kan rimligen enbart bedrivas i aktiva forskningsgrupper.

Forskningen behövs i hela landet för samhällsutvecklingens, den akademiska utbildningens och den internationella forskningens skull. Mälardalens universitet - som får 1,6 procent av Sveriges hela forskningsanslag (2022) - vill med all sin kraft fortsätta att forska i samverkan för en hållbar framtid. För dit tar vi oss inte automatiskt!