Bästa kollegor!

• Ottessa Moshfegh: ”Ett år av vila och avkoppling” (2021); original: ”My Year of Rest & Relaxation” (2018)
  

- En skruvad sedeskildring, en undersökning av dygd och moral i en tid när allt är tillåtet men ingen frihet finns. Bokens ”motto” lyder: ”If you´re smart or rich or lucky / Maybe you´ll beat the laws of man / But the inner laws of spirit / And the outer laws of nature / No man can / No, no man can …” (Joni Mitchell: “The Wolf That Lives in Lindsey”)

• En gnistrande och underbart skruvad berättelse om vårt sätt att leva och begränsa oss; jag är benägen att hålla med om bedömningen att Ottessa Moshfegh är en av vår tids mest intressanta amerikanska författare. (The New Yorker)

• Scholastique Mukasonga: ”Madonnan vid Nilen” (2020/21); original: ”Notre Dame du Nil” (2012)

- Inget litterärt mästerverk kanske, men gripande och gastkramande utifrån det boken handlar om: I närheten av Nilens källa, högt uppe i de rwandiska bergen, står en staty av en svart madonna och här ligger också internatskolan Notre-Dame-du-Nil. Dit sänder de rika och mäktiga sina döttrar för en religiös grundad uppfostran. Men på skolan frodas nedärvda fördomar mot alla dem som inte tillhör majoritetsfolket hutu. Boken skildrar i skolans mikrokosmos bakgrunden till folkmordet i Rwanda 1994.

• Boken är en bra förberedelse för MDU:s internationella vecka i maj 2024 där fokus ligger på Rwanda, 30 år efter folkmordet.

• David Attenborough: ”Ett liv på vår planet” (2021); original: ” A Life on Our Planet” (2020)

- Sir David Attenborough är född den 8 maj 1926 och är såldes 97 år gammal. Från början zoolog och författare har han filmat djurlivet hela världen över och sett otaliga arter försvinna. De senaste 15 åren har han som ingen annan engagerat sig för globala hållbarhetsfrågor och han är ”still going strong” i internationella kontexter. Hans bok skildrar vad som kommer att hända om vi inte agerar, positiva exempel på hur vi kan agera för att förhindra det värsta, samt förslag på hur vi kan gå vidare för att se till att vår planet ändå ska kunna överleva och ger våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare en värdig plats att leva på.

• Boken är ett ”måste” för alla som (arbetar på ett lärosäte som) vill verka för en hållbar framtid.

• Felicitas Hoppe: ”Pigafetta” (1999); original: ”Pigafetta” (2009)

- På temat ”resa och resandet”. Boken är skriven av en av mina tyska favoritförfattare och heter ”Pigafetta” efter den man som var Magellans skrivare och som – till skillnad från Magellan själv och de flesta andra som gjorde den första världsomseglingen – var en av de få som överlevde äventyret, fastän han inte var simkunnig. Boken handlar på sätt och vis om två världsomseglingar: den som Magellan gjorde på 1500-talet, och den som berättaren gör i slutet på 1900-talet på ett containerfartyg från Hamburg till Hamburg och där Magellan återkommer som vålnad och som en av de många berättarrösterna i Felicitas Hoppes roman. Om det nu är en roman. Eller en reseskildring. Ty vad är en resa där ingenting händer, samtidigt som allting inträffar: åt vilket håll ligger land, när börjar operan, hur byggs räddningsarken och undviks piraterna, vad hände med kortspelaren Las Vegas och jakten på de okända öarna där det bor dvärgar som har så stora öron att de använder det ena som säng och det andra som täcke, och vad rymmer egentligen de många containrarna utöver fripassagerare?

• Briljant litteratur som tar ut svängarna i det som litteratur-konsten kan uppbåda. Hoppe borde definitivt få Nobelpriset för den. Rekommenderas å det varmaste. (Efterordet är skrivet av undertecknad och förklarar bland annat hur Astrid Lindgrens ”Pippi Långstrump” och Pigafettas reseskildring på italienska och Knut Hamsuns ”Hunger” och Felicitas Hoppes ”Pigafetta” hänger ihop. Eller inte.)

Avslutningsvis vill jag citera Osip Mandelstam som är en av Felicitas Hoppes favoritförfattare:
”För övrigt, min käre läsare, kommer du ändå att blanda ihop allting, och det är inte min uppgift att ordna det för dig.” Trevlig läsning alltså!