Med vass penna för friheten

Chefredaktören på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Torgny Segerstedt (1876-1945), blev världskänd för sin okuvliga strid mot nazismen under 30- och 40-talet. Redan 3 februari 1933, bara fyra dagar efter Hitlers ”Machtergreifung”, skrev han: "Herr Hitler är en förolämpning". I oktober 1940 kallades han upp till kung Gustaf V som uppmanade honom att upphöra med sina tyskfientliga skriverier. Hans motstånd ledde till och med till att Sverige införde censur för att tysta honom. Efter kriget kom han att i stället hyllas för sitt mod. Så sent som 1998 lyftes han fram som motståndshjälte i ”Om detta må ni berätta”, en av de viktigaste svenska skrifterna om Förintelsen, beställd och utgiven av regeringen och Regeringskansliet. Inte ett ord i den om kungens och regeringens motstånd mot Segerstedt under kriget. Nåväl.

Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne Länk till annan webbplats. påminner oss om Segerstedt och hans strid för frihet. Det är ett engagerat och vasst sällskap som strider för frihet i Segerstedts anda. Så sent som i år, den 24 mars 2022, författade man en skarp resolution med rubriken ”Herr Putin är en förolämpning” som uppmärksammades brett i svensk media. Jag kommer ihåg de tider när Torgny Segerstedts nästan lika välkända dotter - Ingrid Segerstedt (1911-2010) - i mycket hög ålder fortfarande deltog i stiftelsens årsmöten och evenemang. Hon satt även i riksdagen för Folkpartiet och det är inte svårt att gissa vad hon skulle säga om den så kallade liberala politik som förs i riksdagen idag.

Stiftelsen ger ut skrifter och böcker och sedan 1996 delar man årligen ut utmärkelsen ”Frihetspennan”. Bland pristagarna märks bland andra Gellert Tamas, Cecilia Uddén, Åsne Seierstad, Hédi Fried och, sedan igår, Göran Greider. Han får utmärkelsen för att han "i fyra decennier, med stor publicistisk bredd, varit en lugn, rättrådig, ställningstagande – och folkkär – röst i det offentliga samtalet, en motsångare som klokt och solidariskt avläser samhället i såväl värld som stad och stugland", som motiveringen lyder.

Jag hör ofta ordet ”bildning” sedan jag kommit till MDU. Man har förväntningar på en rektor som är litteraturvetare och har humanistisk bakgrund. Jag brukar dock säga att jag är skeptisk mot bildning och ett oreflekterat bildningsbegrepp. Eftersom jag kommer från Tyskland, ett land, vars mörkaste historia har skrivits av just bildade personer - som var massmördare. Bildade personer som drev Europa in i den mörkaste perioden i modern tid. De kunde sin filosof Kant, de var musikaliska, de flesta av dem var disputerade och hade stora privata bibliotek, inte sällan var de dubbeldoktorer, de gick på teater och konsert, många kunde spela instrument. Så – bildning är inget vaccin mot någonting. Inte ens mot krigshets eller massmord. Vi måste fråga oss vad vi vill med den bildningen, vi måste sätta den i ett sammanhang. Bildning i det här sammanhanget är att vi påminner om historien, om enstaka människors roll i detta, om hur det togs emot när det begav sig och hur man omvärderade synen på dessa människor. Torgny Segerstedt är ett bra exempel på det.

MDU vill bidra till en hållbar framtid. Den kritiska och tillämpade bildningen behövs i denna strävan. Låt oss påminna oss om personer som Segerstedt. Låt oss sätta det i vårt sammanhang när vi har ett pågående krig mitt i Europa, så nära oss. Och låt oss tro på ordets makt – det är ytterst det frihetspennan bör påminna oss om!