Det krävs särskilt mod i dessa tider

Rektor Martin Hellström installerade i torsdags sin efterträdare Mats Jägstam på Högskolan Väst. Här kan du läsa det tal som Martin höll där han gav goda råd på vägen till en nytillsatt rektor – råd som är högst aktuella även för övriga lärosäten, om utmaningarna med att navigera i den högskolepolitiska samtiden:

”Kära studenter, herr styrelseordförande, mina damer och herrar. Bäste Mats – eller får jag kalla dig ”005” eftersom du blir idag den femte rektorn på Högskolan Väst?

Det är en stor ära för mig att få lämna över rektorskedjan till dig idag. Och jag gör det med både stolthet och glädje. Stolthet för att Högskolan Väst är ett fint och bra lärosäte som gör skillnad i regionen, men även internationellt inom specifika områden (ingen krokodil begraven här inte). Glädje för att jag känner dig sedan längre tid tillbaka och vet att du kommer att vara en mycket bra chef och ledare här i Trollhättan. Snart kan du glädjas över att vara ”005 med rätt att bära Sveriges snyggaste och finaste rektorskedja”!

Du blir rektor i en tid där Högskolan Västs värdeord ”samhällsaktör” innebär en utmaning för dig och dina kollegor på det här lärosätet. Högskolan Väst är det enda lärosäte i Sverige som i sin vision säger att man vill vara en ”samhällsaktör”, till och med en ”aktiv samhällsaktör”. Detta för att visa att man vill ha en ledande, framåtlutad roll som samhällsaktör – inte en som reaktivt bara följer den samhälleliga utvecklingen.

Jag är inte helt oskyldig gällande formuleringen ”samhällsaktör” och heller inte vad gäller lärosätets sammanfattande värdeord ”crazy enough” som betyder mycket för Högskolan Väst. Och som går tillbaka till Niels Bohr, som uttryckte att ”crazy enough” betyder att något som kanske ser crazy ut kan ha en liten potential som gör att det ändå kan visa sig vara en sanning. I vårt akademiska sammanhang betyder ”crazy enough” som värdeord att vi är riskbenägna, till exempel inom forskningen eller inom samhällsaktörskapet. Att vara rektor för Högskolan Väst i ljuset av en sådan vision betyder att man måste vara modig.

Och det krävs särskilt mod i dessa tider:

• Vi har en regering som omsätter högerpopulistiskt driven politik. Samtidigt – och i motsats till det – ställer akademin och dess värderingar berättigade och höga etiska krav på oss lärare och forskare. När samhällsklimatet är politiserat på det sätt som det är idag, tvingas ett samhällsaktörskap också bli politiserat – om den inte tystnar av rädsla. Att säga att man vill vara ”inkluderande”, vilket också det är ett av Högskolan Västs värdeord, kan då plötsligt bli ett (parti)politiskt ställningstagande som står i konflikt med det en regering och regeringspartierna vill åstadkomma.

• Vi har en regering som, som förmodligen enda regering i den demokratiska världen, stipulerar examensmål för våra utbildningar. Inom lärarutbildningarna är det numera så många att läget enbart kan beskrivas som bisarrt. Och detta sker under den här regeringen utan nämnvärda remissförfaranden. Detta har inte med akademisk frihet i ett demokratiskt land att göra. Samtidigt måste vi i akademin värna den akademiska friheten. Det vill säga att vi fritt får och måste välja metod och publicering av vår forskning, som det är stipulerat i grundlagen och som det numera även meddelas för utbildning i högskolelagen. Därmed borde det omfatta en akademisk ”fri” hantering av examensmål istället för en politisk.
  
  
• Regeringen och industrin och framför allt industrins intresseorganisationer, till skillnad dock från de flesta forskningsledarna i de stora företagen, ställer i olika sammanhang krav på oss att vara direkt nyttiga och professionsutbildande i snäv bemärkelse. Det skulle tvinga oss in i en trång korsett som inte har med ”universitas”, helheten, att göra och heller inte med vårt etos och vår mission att utbilda studenter till kritiskt tänkande människor för en mer hållbar värld i globala perspektiv.

• Vi har en minister som pratar om ”excellens”, ”internationalisering” och ”innovation”, vilket leder uppmärksamheten till tävling på internationell nivå. Vår största uppgift är emellertid att utbilda studenter för att de ska kunna förändra världen mot en bättre, mer demokratisk och hållbar värld!

• Vi har en regering som visat att den över en natt kan radera all utvecklings- och biståndsforskning och därmed våra internationella möjligheter att påverka och hänga med i de internationella nätverk vi byggt upp under många årtionden. Det om något säger en hel del om hur prioriterade de internationella nätverken och samarbetena är som man å andra sidan avkräver oss lärosäten och som jag själv betraktar som en naturlig del av akademisk utbildning och forskning.

Det krävs med andra ord mod att stå upp för de akademiska värden och värderingarna i en tid, där vi ser att det också krävs självkritik från vår sida.

Mer än 500 år av excellent forskning och universitetsundervisning i Sverige och Europa har ju inte bidragit till att förhindra varken av-demokratiseringen i världen eller en klimatkatastrof. Där ser vi just nu bara början av den apokalyptiska utveckling som stundar när permafrosten smält. Kanske har det snarare bidragit till den utvecklingen? Det finns med andra ord all anledning att besinna sig och börja om från början – inte minst att våga tänka helt nytt eller om, vad gäller vår högre utbildning. Vi ser ju och inser att de beprövade vägarna inte varit framgångsrika i ett globalt hållbarhetsperspektiv.

Så det krävs en stor portion mod av dig i det här politiska landskapet, Mats! Har du det? Eller för att citera konstnären Elisabeth Ohlson, som riktar frågan till var och en av oss i den film som visades inledningsvis: ”Hur blir ditt bidrag?”

Studenterna är den största resurs vi har. De är många. Och de är kloka. Studentkåren vid Högskolan Väst skrev för cirka tre år sedan ett brev till mig i samband med en demokrativecka vid lärosätet. Brevet gav och ger mig hopp och mod med sina förslag, sin kritik och sitt ”pepp”. Studentkårens dåvarande ordförande Paulina Samuelsson börjar så här:

”Demokratin i vårt samhälle och inom den akademiska världen är viktigt och ingenting vi kan ta för givet. Vi studenter får möjlighet att och vill göra våra röster hörda för att skapa förutsättningar och möjligheter att värna om demokratins betydelse i och för samhället. Studentinflytande är ett sätt för individer att lära sig demokratiska processer, någonting som både den enskilda individen och samhället i stort har nytta av. Ett starkt, oberoende och kompetenskraftigt studentinflytande är en viktig faktor i arbetet med att säkerställa hög kvalitet inom högre utbildning. Vi vill därför med detta brev göra våra röster hörda till dig som vår rektor på Högskolan Väst.”

Dessa studenter borde bli politiker! Sedan önskar de sig en utveckling inom högskolepedagogiken, digitaliseringen av undervisningen, bättre examinationsformer (det vill säga inte bara en kontrollfunktion utan kunskapsutvecklande examinationer). Många kloka synpunkter att ta med sig i framtiden, i Högskolan Västs framtid. Jag förmedlar dem härmed vidare till dig, Mats.

Till slut listar studenterna vad de är stolta över och vad som bör behållas och utvecklas på vår högskola: bland annat ”Funka”, ”Språkvingen” och ”SI-pass”, VFU och Co-Op; och de avslutar i sin sista mening med att ”uppmuntra till att hålla fanan för detta högt, och utveckla AIL-profilen till förmån för vårt lärande.” Något som legat mig varmt om hjärtat och som jag hoppas kunna skicka med till dig är att utveckla de två övergripande profilområdena Produktionsteknik och Arbetsintegrerat Lärande (AIL). Det är ett arv alla rektorer på HV måste ha på sin navigationskarta.

Mats, du kommer ibland att få frågan, vad Arbetsintegrerat lärande egentligen är; man tror sig kunna rikta din uppmärksamhet på saker som är enklare att kommunicera och – att lägga pengar på! Men du har en fördel gentemot mig – du kan numera hänvisa till AI och chatbot, de kan göra jobbet åt dig och förklara vad AIL egentligen är.

Utöver Produktionsteknik och AIL vill jag emellertid lyfta ytterligare en styrka – högskolans normmedvetna AIL-vårdpedagogik. Det har våra fantastiska kollegor här arbetat fram i samverkan med vår hedersdoktor Elisabeth Ohlson. Här har en vetenskaplig och högskolepedagogisk verksamhetsutveckling gifts ihop med det konstnärliga i tidigt skede och finner sitt uttryck i Högskolan Västs Kliniska lärandecentrum (KLC) där det finns ett 40-tal bilder av Elisabeth. Lägg märke till att det till skillnad från alla jämförbara plattformar heter Lärande- och ej träningscentrum! Jag vågar påstå att KLC:n på Högskolan Väst är det mest framstående i landet och vårdutbildningarna de i särklass bästa.

Det finns med andra ord mycket goda, kanske till och med excellenta förutsättningar på Högskolan Väst.

Lycka till Mats, och stort grattis!