Intelligent automatisering av mellanmänskliga relationer i Human Resource-arbete

Personalvetenskap och HRM (Human Resource Management) är en kvinnodominerad yrkeskategori som rapporterar upplevd stress i arbetslivet i stor utsträckning. Som business partners med både strategiskt ansvar för personalfrågor och operativt stöd till linjechefer använder HR-avdelningar i allt högre utsträckning förfinade autonoma system och AI i nyckelprocesser som exempelvis vid rekrytering, utbildning till nyanställda, fortbildning för medarbetare, medarbetarundersökningar och beslutsfattande. Införande av digitala verktyg, AI och automation kan möjliggöra ökad flexibilitet och balans mellan arbete och privatliv, men också öka upplevelsen av försämrad social och organisatorisk arbetsmiljö genom minskad möjlighet att avgränsa arbete, att den egna professionen sätts ur spel, förändring av sociala normer, upplevelse av utsatthet, rädsla och ökad övervakning.

Denna förändring speglar digitaliseringen av samhället och organisationen i stort, men HR-avdelning och dess medarbetare är sällan en arena för att förstå hur införandet av AI och intelligenta automatiseringar påverkar arbetsmiljön. I ljuset av den kunskap som finns om autonoma teknologiers konsekvenser för arbetsmiljön, i form av upplevd försämrad arbetsmiljö på högre organisatoriska nivåer, och givet den centrala roll i införandet och användandet av AI som personalvetare spelar, finns ett behov av att förstå hur denna yrkeskategori själv förhåller sig till dessa teknologier.

Syftet med projektet är att, genom kvalitativa studier, utforska beredskapen för införande av, och kunskapsläget kring, AI i HR-arbetet i svenska företag idag. Projektet adresserar två praktiska områden: hur upplever personalvetare att deras egna arbete påverkas av införandet av AI i verksamhet och hur ställer sig personalvetare till bedömningen av hur andras arbete kommer att påverkas av AI.

Projektmål

Målet med forskningsprojektet är bidra till ett förbättrat kunskapsläge kring både praktiska frågeställningar (verktyg som används, hur och varför) och hur användandet av dessa påverkar en redan stressad men engagerad profession.

Studier som Raisch & Krakowski (2018), Andersson et al (2022), eller Lebovitz et al (2022) visar att yrkesarbetande behöver förstå den teknik de arbetar med för att kunna använda och utnyttja den. Detsamma lyfts i rapporter så som Cajander et al (2021). Idag ser vi hur intelligent automatisering implementeras i en rad olika sammanhang för att effektivisera och förbättra arbetslivet och förväntas vara en del av mellanmänskligt samarbete i organisationer (eg. Raisch & Krakowski, 2018; Wilson & Daugherty, 2018). Praktikerna inom HR-arbete är centrerade kring mellanmänskligt utbyte, både i de enskilda relationerna mellan olika medarbetare och i de relationerna som utgör organisationen. Genom att undersöka vilka konsekvenser användningen av intelligent automatisering får för HR som profession, kan en grund utvecklas för att förstå teknologin på ett sätt som främjar just det mänskliga i våra organisationer.

Ytterligare en angelägen aspekt är att HR är en kvinnodominerad yrkeskategori där en av fyra upplever sig vara mycket stressade i arbetet och en av fem har svårt att sova på grund av tankar på jobbet (JUSEK, 2017). Stress är en central orsak till skenande sjukskrivningstal; i Sverige diagnostiseras ca 32 000 personer, av vilka kvinnor utgör en överrepresenterad andel, årligen som utmattade, medan ca 200 dör pga. akut stress (Saleh, T., Gustavsson., M., & Belfrage., L, 2016; Försäkringskassan, 2020). Av det skälet infördes i mars 2016 nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) vilka reglerar frågor om kunskapskrav, mål, arbetsbelastning, arbetstid och kränkande särbehandling (Arbetsmiljöverket, 2022). En av anledningarna till denna stegring i stressrelaterad ohälsa är den ökade digitaliseringen som, genom att underlätta kommunikation -och informationsflödet i arbetet, fragmenterar både arbetsdagen (Wajcman & Rose, 2011) och -uppgifterna (Andersson et al, 2022). Som diskuterat i Andersson et al (2022) bidrar ökad användning av AI och fragmenteringen till att det mänskliga i arbetet försvinner; människorna i arbete behandlas likvärdigt med de teknologier de arbetar med.

I ljuset av att intelligent automatiserings påverkan på människors arbetsmiljö är underbeforskat (Cajander et al., 2021) att den kunskap som finns om autonoma teknologiers konsekvenser för arbetsmiljön (Sullivan och Gershuny, 2018) och kollegialt samarbete (Wilson & Daugerthy, 2018), och givet HR-avdelningens roll som ansvarig för det mellanmänskliga i organisationer och den höga nivån av upplevd stress bland dess medarbetare (JUSEK, 2017), finns det ett behov av att förstå hur HR-medarbetarna själva förhåller sig till dessa teknologier.