Valfriheten kan ibland bli en boja

Att välja eller inte välja – det är frågan. Människans (eventuella) fria vilja och frihet har i alla tider sysselsatt filosofer, pedagoger, politiker och sociologer. Människor har också kämpat och dött för friheten och rätten att välja. Kampen har stått mellan å ena sidan rätten att bestämma över sin kropp och sitt liv, och å andra sidan kontroll, förtryck och ofrihet.

Hela krönikan som pdf Pdf, 8.8 MB.

Men valfriheten har inte alltid digniteten ovan, utan är mer vardaglig, åtminstone för oss som (just nu) kan ta friheten för given. Valet mellan 60 tv-kanaler (SVT står oftast på hos mig), 128 sorters plockgodis (jag väljer lakritsbåtar) eller 14 typer av pizza (helst Hawaii).
För dem som levererar dessa saker är våra val viktiga. De behöver konsumenter som får, vill och kan välja mellan varor och tjänster.

Valfriheten driver ekonomin, jobben, tillväxten och utvecklingen i samhället. En annan fråga är om mina val är gjorda på ”rätt” grunder. Väljer jag tvättmedel utifrån objektiva kriterier om vilket märke som fungerar bäst för just mina smutsiga träningskläder? Eller går jag på det som jag tror är bäst? Eller på det som reklamen har påverkat mig att anta är bäst? En sak är säker: jag vet egentligen ingenting om tvättmedel. Jag väljer självklart tandkräm eftersom jag inte bara är professor utan även pappa, för att parafrasera en gammal reklamfilm.

Ofta antar vi att ju större valfrihet och ju fler val desto bättre blir livet för oss. Valfriheten är så självklar och ibland viktigare än vad vi till syvende och sist väljer. Det finns alltså en tillfredsställelse i själva väljandet snarare än i det slutliga valet.

Men det finns en baksida. Ibland upplever jag att valfriheten blir en boja. Den totala valfriheten kan bli stressande ty den kräver min energi, min uppmärksamhet och mitt engagemang. Och jag är inte ensam.

Numera träffar jag allt fler människor som är trötta på alla val de ska göra. Som säger att det var bra när det fanns ett televerk, en tågoperatör och två tv-kanaler med Macahans på bästa sändningstid på lördagarna och som man sedan diskuterade med kollegorna eller vännerna på måndagens fikarast.

Jäkla sjuttiotalsnostalgiker eller naiva människa kanske du tänker. Jag kan hålla med – lite. Även jag vill ha rätten att välja men också rätten att inte välja. Som en telefonförsäljare en gång utbrast när jag vänligt men bestämt vill avsluta samtalet med honom: ”Hur kan du inte vilja välja mellan två av våra gratisprodukter?”

Svaret var enkelt för mig där och då. Jag vill inte bli tvingad att välja. Jag vill ha valet att slippa välja. Det är också valfrihet. Samtidigt är det svårt frånsäga sig valfriheten.
Jag måste välja elbolag (om jag vill kunna brygga kaffe), bredbandsleverantör (om jag vill kunna surfa) eller läkemedelstillverkare (om jag vill spara pengar). Och lakritsbåtar vill jag alltid välja framför punschknappar!