Vadå trädplanteringar, du menar skog?

Utan vidare eftertanke associerar nog de flesta ordet skog till en plats som organiskt växt fram genom trädens naturliga utbredning. Det finns emellertid en vokabulär som nyanserar olika former av skog som ger dig möjlighet att sätta ord på den variation du stöter på när du färdas genom Sveriges landskap.

Hela krönikan som pdf Pdf, 6.9 MB.

För tio år sedan hade jag inte tanke på att det fanns ett behov av att fundera runt begreppet skog, det är dock något som ändrats efter ett ökat intresse för stiglöpning och genom min forskning och de insikter jag upparbetat om skogsindustrins historiska påverkan på det svenska samhället.

De flesta av mina löprundor tar plats på stigar i en vegetation som delvis utformats utifrån mänsklig planering, det som definieras som brukad skog. Det mest uppenbara är de kalhyggen som du som löpare från tid till annan passerar. I huvudsak bär dock färden genom marker som tidigare varit kalhyggen och fått en karaktär kännetecknad av ung växtlighet och som ofta tar sig uttryck i en tät och svårgenomtränglig terräng. Ibland stöter jag även på marker där träden står nästintill uppradade på led, det vill säga plantageskog. Kontrasten är dock stor till de gånger jag haft lyckan att befinna mig på marker med en vegetation som fått utvecklas genom evolutionens mönster.

Det mest häpnadsväckande är de få gånger jag fått möjlighet att uppleva urskog, det vill säga marker där skogen blivit naturligt föryngrad utan mänsklig påverkan. Men kontrasten är även påfallande när jag färdas i det som går under begreppet gammal skog, det vill säga marker som varit orörda mer än ett sekel. Samma kontrast träder även fram i en naturskog, det vill säga marker med en växtlighet som inte bär uppenbara spår av mänsklig påverkan. Det finns något mystiskt och samtidigt magiskt med att befinna sig ett sedan länge orört landskap. Innan ögonen vant sig vid kulissen framstår ibland upplevelsen till en början skrämmande och den främmande terräng som uppenbarar sig framkallar en känsla av att befinna sig i en annan tid och i en annan värld. Efter att upplevt det trolska och vackra med en sedan länge orörd mark måste jag samtidigt tillstå att många av mina färder genom ordinär brukad skog ibland känns lika upphetsande som att befinna sig på en löprunda i en sunkig betongförort eller ett nedgånget industriområde.

Jag har utvecklat ett ambivalent förhållande till den svenska skogen. Löparen i mig bär på att en önskan att siffran åtta procent urskog i Sverige skulle varit betydligt högre. Jag är så klart samtidigt tacksam för både allemansrätten och även för svensk skogspolitiska reformer som siktar på att öka andelen orörd skogsmark, även om jag tycker att det borde göras mer. Forskaren inom mig tvingar mig å andra sidan att känna en tacksamhet för den mänskliga påverkan som format landskapet eftersom jag är väl medveten om skogsbrukets historiska bidrag till landets välstånd.

Att skogen ofta betraktas som Sveriges gröna guld är inget konstigt med tanke på dess omfattande andel av svensk export som över tid bidragit till att bygga upp landet till vad det är idag och vad det var under föregående sekel.

Historien om hur och varför skogen fick en betydande påverkan på svensk ekonomi är både besynnerlig och intressant. Skogen hade tidigt en betydelse för Sveriges export, men då främst som en insatsfaktorn i processer för att utvinna och förädla metaller. Dess moderna historia tar dock avstamp i mitten på 1800-talet då en storskalig skogsindustri med omfattande export etablerades.

Utveckling hade ett avstamp i den förändrande ägarstrukturen som inleddes under tidigt 1800-tal genom avvittringen av kronans skog till bönder, något som vid tiden var i samklang med den liberal strömmingen i landet. Skogsbruket förändrats därefter genom träbaroner och genom alltmer storskaliga sågverk. Därefter ökade skogens kommersiella betydelse ytterligare när tillverkning av olika typer av pappersprodukter etablerades. Skogen har på så vis utgjort ett betydande ekonomiskt grundfundament för det svenska samhällsbyggandet och den välfärdsstat som tog form. Utifrån ett sådant perspektiv känner jag en därför en plikt att uppskatta de kalhyggen som jag passerar på min väg, eller jag känner mig åtminstone tvingad att acceptera den brukade skogens scenbild.

I dag är dock uppfattningen om skogens värde mångfacetterad och att stirra sig blind på den monetära avkastningen relaterad till avverkning och förädling är knappast tillfredställande eller ens lämpligt.

Skogen har haft och kommer ha en omfattande påverkan på den värld vi lever i genom dess ekologiska inverkan på till exempel koldioxidhalter och artrikedom. Men jag skulle ändå vilja slå ett slag för en social dimension, nämligen upplevelsen av oberörda och vildväxande skogsmarker. Det är en nytta som kopplas till begreppet rekreationsvärde, som syftar till förtjänsten av att människor har möjlighet att besöka skogen som tillflyktsplats i eller från vardagen. Tyvärr tilldelas denna sociala dimension som regel av ett försumbart värde i de kalkyler som tas fram för att illustrera och nyansera värdet av skogen.

Jag är dock tveksam till om kalkyler någonsin kommer kunna göra ett sådant abstrakt värde tillräcklig rättvisa; för vem eller vilka skall värdet baseras på och vem eller vilkas röst ska väga tyngst? Ska sådana värden sättas utifrån tankar hos sådana som mig eller bör de baseras på gissningar om hur framtida generationer kommer att ställa sig till nyttan av vildvuxen skog? Ska hundägaren eller svampplockaren få bestämma? Eller bör de som endast avnjuter det som kommer av skogen få den tyngsta rösten i en sådan värdering?

Med tanke på den rikedom som finns inom Västmanlands domäner gällande skogslandskap är det för mig slående hur folktomt det ofta är i leder och på stigar i jämförelse med den strida ström av människor som dagligen befinner sig på stadsnära motionsspår. Jag är även ganska oförstående till den iver som finns hos många att resa långväga för att för att uppleva naturen utan att först utforska de skatter som finns i länet i termer av naturreservat och vandringsleder.

Jag skulle därför med denna text vilja uppmana fler att börja uppleva skogen och dess olika karaktärer och uppleva den sociala nyttan.

Bruksledens dag (1 september) närmar sig med stormsteg och jag hoppas att så många som möjligt passar på att ta en utflykt till denna fina vandringsled som sträcker sig hela vägen från Västerås upp till Norberg, med flera avstickare till bland annat Hallstahammar, Skinnskatteberg och Malingsbo. För den som vill uppleva kontrasten mellan olika typer av skog i närområdet rekommenderas en tur genom Rövallsmossens-Stingsmossen naturreservat mellan Surahammar och Ramnäs. Eller varför inte ta en dagstur till Trummelsberg och uppleva en slinga som tar dig upp och förbi Västmanlands högsta punkt. Det finns så klart även möjligheter att uppleva Västmanlandsskogen på andra ställen.

Ett sådant ställe är Fermansbo urskog norr om Ramnäs och en annan plats är Ängsö där du kan välja mellan flera leder och där du får möjligheten att uppleva kontrasten med oberörd skog, ängar, stenhällar och slottsmiljö. Passa även på att fundera på vilken typ av skog du passerar vid nästa utflykt. Jag tycker även att du skall stanna upp och grunna på vilket arv vi bör lämna till våra framtida generationer och ha då i åtanke på att en gammal skog först träder fram efter 120–140 år.