Språklärning och integration – en väg där målet alltid ändrar sig

Varje år tar tusentals människor sina första steg mot ett nytt liv i Sverige. För många börjar den resan i ett klassrum för Svenska för invandrare, SFI. Här möts språk, livserfarenheter och drömmar om framtiden. SFI är inte bara en språkkurs, det är ofta det första steget mot arbete, vidare studier och en plats i det svenska samhället.

Hela krönikan som pdf Pdf, 4 MB.

När jag kom till Sverige år 2015 var allt nytt och osäkert, men samma år fick jag börja läsa SFI. Det blev starten på min väg in i det svenska samhället.

Då pratade politiker om solidaritet. Jag minns till exempel när statsminister Fredrik Reinfeldt i ett tal 2014 uppmuntrade svenskarna att ”öppna era hjärtan” för människor på flykt. Han sa ”Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress, med hot mot det egna livet, som flyr mot Europa”. Det gav en känsla av att vi var välkomna, att vi var en del av något större.

Tio år senare återvände jag till SFI, men nu för att genomföra en undersökning för min kandidatuppsats. Med de beteendevetenskapliga verktyg jag hade fått med mig under mina studier på Mälardalens universitet genomförde jag en etnografisk studie för att bättre förstå vad som händer i och omkring SFI, och varför det för många fortfarande är så svårt att hitta vägen in, trots att de har både karta och kompass.

Språket beskrivs ofta som nyckeln till integration. Men vad händer när nyckeln inte passar i låset? När människor, trots språkkunskaper, engagemang och vilja, fortfarande möts av hinder? Kanske är inte nyckel och dörr en passande metafor. Bättre kanske att integration som en väg och språkinlärning som ett delmål. Men det övergripande integrationsmålet ändras hela tiden beroende på politiska vindar och teorier om vad som skapar gemenskap och därför dyker det upp nya hinder på vägen som nyanlända måste manövrera sig förbi.

Forskningen ger ännu inte entydiga svar på hur mycket SFI faktiskt påverkar individers möjligheter på arbetsmarknaden. Men det står klart att utbildningen har potential att förändra liv, samtidigt som dess brister blir smärtsamt tydliga för de som, trots att de har lärt sig språket, ändå hålls utanför arbetslivet och samhället. När det sker upplever man det som att vägen in till det svenska samhället, är svår att hitta och ofta kantad av motgångar och hinder. Dessa hinder kan handla om krav på formella meriter, brist på nätverk eller dolda strukturer som exkluderar snarare än inkluderar. Jag vet hur det känns.

Min undersökning var kvalitativ och etnografisk och påbörjades i mars 2025 på en SFI-utbildning i Eskilstuna. För att samla material till min uppsats deltog jag på lektioner och på raster. Jag intervjuade också personer som går på SFI och SFI-lärare.

Berättelserna från dagens SFI-utbildning bekräftar den forskning som kommit fram till att språket inte bara ett verktyg för kommunikation, utan nyckelkompetenser till integration, självständighet och delaktighet i det svenska samhället.

SFI-elever som får använda språket i autentiska och vardagliga sammanhang lär sig språket snabbare enligt forskningen. Språket blir då inte bara grammatik och gloslistor, utan ett verktyg för samspel och självständighet. Det är i mötet med kollegor, kunder eller handledare som många elever upplever att orden börjar leva – och att de själva börjar känna sig hemma, både i språket och i samhället.

Den här typen av integrerad undervisning pekar på vägar framåt där SFI kan bli mer än en startpunkt – det kan bli en bro mellan klassrummet och det nya livet.

I min uppsats visade jag att hur deltagarna var övertygade om att lära sig svenska var avgörande för att komma in i samhället. Men här måste samhället möta upp de individen där de är. Deltagarnas enskilda förutsättningar och behov skiljer sig mycket och genom att erbjuda speciellt stöd och genom att erkänna tidigare erfarenheter skulle SFI kunna skapa ännu bättre möjligheter och minska riskerna för att integrationen misslyckas.

En lärare i samhällsorienteringskursen menade att det handlar om att hitta balans i arbetssätt: ”Jag försöker hitta en balans, så att alla som kommer till skolan förstår vad jag säger. Om jag ser att det är svårt för någon att hänga med, då ändrar jag mitt arbetssätt.”

De här orden påminner mig om min egen första dag på SFI, hösten 2015. Ett nytt land. Ett nytt språk och nya ord. Nya människor och en ny omvärld. Men också nya gemensamma känslor av hopp och ambition.

I klassrummet uppstod något gemensamt. Vi kom från olika delar av världen, unga, gamla, med eller utan utbildning, men alla delade samma mål: Att förstå och att bli förstådda och hitta vår plats i det nya samhället.

Det fanns ett löfte i luften: Om vi lär oss språket, så får vi vara med. För mig kändes klassrummet som en trygg plats, en bro till ett nytt liv där både hopp och osäkerhet fick plats. Det mötet mellan elevens vilja och lärarens anpassning lade grunden till en gemenskap som fortfarande lever kvar i mitt minne.

Sedan dess har mycket förändrats. I dag är tonen annorlunda. I stället för solidaritet hörs ofta krav på ”integration före invandring”, ”hårdare tag”, och minskad migration, något som märks både i politiska debatter och mediernas rapportering. Flera partier har skiftat fokus från välkomnande till kontroll och begränsning.

Detta syns tydligt i Regeringskansliet (2025) där man betonar att dagens politik har gått från långsiktig social integration till krav på snabb självförsörjning. Att lära sig svenska har blivit en prestation som ska mätas i tempo, ju snabbare du lär dig, jobbar och anpassar dig desto bättre. Människan har förvandlats till en siffra i en integrationsstatistiken.

I dag är språkinlärning inte längre en rättighet, utan ett krav. Sedan sommaren 2023 måste personer som söker permanent uppehållstillstånd kunna visa godkända kunskaper i svenska. Det räcker inte längre att försöka, du måste visa resultat. Och det stannar inte där. Regeringen har lagt fram förslag som innebär att även medborgarskap ska villkoras. Den som vill bli svensk medborgare måste i framtiden klara både ett språk- och samhällstest, kunna försörja sig själv och leva ett ”hederligt liv”. Diskussioner pågår också om att koppla svenska språkkunskaper till rätten till försörjningsstöd.

Språket har alltså gått från att vara en nyckel till samhörighet till att bli ett krav för att få stanna. Ett slags hinderlopp, där varje steg mäts, bedöms och registreras. Det handlar inte längre bara om att vilja lära sig svenska. Det handlar om att klara det i rätt takt, annars riskerar du att bli kvar på tröskeln till samhället.

Ur min forskning på SFI upptäckte jag att språket inte är något man bara klarar av, det tar tid. Det kräver trygghet, möten och förståelse, särskilt för de som aldrig haft chansen att gå i skolan.

Elever jag intervjuade på SFI har bekräftat att de behöver stabila livsvillkor. De behöver ha svenska vänner, få möjlighet att umgås och träna språket i vardagen för att känna tillhörighet och samhörighet.

Språkinlärning och integration är inte ett projekt någon kan skynda igenom. Det är en del av en lång väg där tillräckligt med tid och upplevd tillit till nyanländas egna drivkrafter är avgörande.

Hanan Almmouri
Student vid Mälardalens universitet

Lisa Salmonsson
Handledare och docent i sociologi vid Mälardalens universitet