Slentrianmässiga ålderismen

Handen på hjärtat, har inte du någon gång stressad i kassakön tänkt att det är typiskt att jag skulle komma efter denna ”gamla tant” som står och bläddrar i sina rabattkuponger, eller hamnar bakom ”gubben med hatt” som saktar ner trafiken.

Hela krönikan som pdf Pdf, 7.8 MB.

En morgon lyssnade jag på ett av Sveriges mest populära morgonprogram på radio. En lyssnare ville ha hjälp med ett ”problem”. Han kom inte överens med en äldre man på arbetet. Programledarna började genast kalla den äldre kollegan för ”griniga gamla gubben”, ”gamlingen” och beskriva honom som ”passé” och att lyssnaren skulle ”stå på sig, för han var (till skillnad från kollegan) var framtiden”.

Begrepp som rasism och sexism är välkända för de flesta och uttryck relaterade till dessa råder stor konsensus kring att man inte använder. Hur är det då med ”ålderism”? Ålderism är stereotypa föreställningar eller diskriminering som utgår från en människas ålder, så ”gamlingen” och ”gamla griniga gubben” kvalar verkligen in där skulle jag säga. Hur kommer det sig att det verkar ok att man öppet använder dessa uttryck – till skillnad från uttryck kopplade till hudfärg, kön eller religion?

En förklaring kan vara att diskussionen om ålderism inte har blossat upp ordentligt ännu. Kanske behövs en ”Greta” mot ålderism eller en Metoo-rörelse för att mer ska hända?

Samtidigt visar forskning att ord förknippade med äldre personer är improduktivitet, svaghet, glömska, sjukdom, oattraktivitet, inkompetens, snällhet, behövande, lugn, intelligens och pålitlighet. Men, är det sanning? Såklart inte!

Äldre är personer över 65 år och de utgör 25 procent av Sveriges befolkning och med ett åldersspann på cirka 40 år. Att tillskriva en grupp på cirka 2,5 miljoner egenskaper är mer än vanskligt. Definitionen om att äldre är de från 65 år behöver nog uppdateras, för välkänt är att 65-åringar i dag inte anses vara just äldre. Generellt är äldre friskare starkare och kapabla högre upp i åldrarna i dag och behov av vård och omsorg gäller främst de i högre ålder.

Samtidigt ökar äldres psykiska ohälsa, särskilt i högre ålder. Exempelvis begås flest självmord i Sverige av män över 85 år. Faktiskt dubbelt så många i jämförelse med den yngsta gruppen 15-29 år. Inte förvånande beskriver äldre i allt högre utsträckning att de inte känner sig som en del av samhället längre och att man är förbrukad och inte kan bidra och därför inte ses är värdig, utan snarare som en belastning. Äldre beskriver också att klyftorna till andra generationer är stora och att det är svårt att hänga med i samhällsutvecklingen, i synnerhet när det gäller digitaliseringen. Man upplever också en ökad rädsla för att bli utsatt för brott, speciellt genom bedrägerier.

Jag tror inte alls att yngre generationer ens har vetskap att många äldre upplever livet på detta vis, eller tycker att det på något sätt är ok. I likhet med uppkomst till rasism, är det emellertid svårt att identifiera sig med äldre som istället blir ”de andra”. Stereotypa uttryck som i radioinslaget blir ett sätt att beskriva dem, men också tyvärr betydande i hur man ser på gruppen och faktiskt hur samhället och vård och omsorg för äldre bedrivs och utvecklas.

Riksdagskvinnan Barbro Westerholm myntade begreppet ”årsrik”, vilket är positivt och talande för äldre. Till detta behövs en medvetenhet och en attitydförändring för att råda bot på ålderism. Vi behöver se de äldre som kapabla resurser. Som de som verkat för att bygga upp samhället och sett till att vi är där vi är i dag, både i professionella och civila roller. De är framgångsrika företagare, hantverkare, sjuksköterskor, butiksbiträden, forskare med flera. De har byggt upp ett unikt föreningsliv och drivit utvecklingen så att yngre generationer kunnat ta vid. De har berett vägen. Ett första steg i att värdera detta och således motverka ålderism är att tänka till hur vi talar om äldre personer. Vilka ord och uttryck använder vi och vilken betydelse har de? Hur beskrivs äldre människor? Vi behöver också ändra uppfattning om äldre personer. Kom ihåg att äldre personer har något unikt som inte de yngre har, nämligen erfarenhet av ett långt liv. Detta försprång kommer de alltid ha! Därför är de en resurs för hela samhället.

Jag är legitimerad sjuksköterska och professor i Vårdvetenskap vid Mälardalens Universitet och intresserar mig för äldre personers situation i vårt samhälle, vilka behov som föreligger och hur samhällsstrukturer samt vård och omsorg kan utvecklas för att möta dessa. Grundläggande för dessa frågor är hur vi ser på äldre personer då den slentrianmässiga ålderismen är en grundläggande anledning till de brister vi ser i exempelvis vård och omsorg om äldre i dag.