Ska man vara rädd för att gå genom Vasaparken?

Det är aldrig för tidigt att börja oroa sig!” är ett citat från vår då tioåriga dotter. Få säger nog emot påståendet att livet är fullt av risker och faror.

Hela krönikan som pdf Pdf, 7.4 MB.

Klimatförändringar, krig, fattigdom, pandemier, och kriminalitet är faktum. Även jultrafiken, den soliga skidbacken, den nya spännande relationen, det svaltempererade vinglaset eller den avkopplande kvällspromenaden bär med sig risker – fysiska, psykiska eller sociala.
Visst känns det ibland som att faran grinar oss och vår njutning och tillfredsställelse i ansiktet?

Att fundera eller grubbla över risker och att förhålla sig till olika faror är nog lika gammalt som mänskligheten själv. Det är en överlevnadsfråga – för att vi eller våra närmaste inte ska råka illa ut i en omgivning som ibland är farlig eller fientlig.

Inför faror gör vi riskkalkyler och väger mot njutning och frihet. Njutningen av att äta en pizza eventuellt med tillhörande dryck ställs därför mot löftet (och friheten) att motionera mer nästa vecka (hur mycket beror på om drycken samtidigt inmundigades). Eller ställs spänningen i att kasta sig in i ett nytt förhållande med en annan människa mot risken att bli lämnad. Så långt tror jag de flesta av oss kan känna igen sig och tycka att allt känns rationellt. Men låt oss fundera lite över dessa saker.

Trots alla utmaningar i samhället är riskerna inte alltid faktiska, omedelbara faror. Lika ofta är de föreställda (eller till och inbillade) faror. Eller är de inte så stora som vi bedömer dem. Märk väl; det gör dem inte mindre verkliga för oss. Exempelvis är den faktiska risken för att råka ut för oprovocerat våld av en okänd gärningsperson sannolikt mycket lägre än vad människor tror. Detsamma kan gälla risken för att bli offer för en flygolycka, inbrott eller bedrägerier.

Ändå skaffar vi hemlarm (ja, vår familj också!) och vi berättar för våra barn att de inte ska gå ensamma genom Vasaparken i Västerås på kvällen. För oavsett hur stor den faktiska sannolikheten att råka illa ut än månde vara ”händer det ju en massa skit!”, som en granne så målande beskrev det. Folk skadas, dör och mår dåligt. Och ingen av oss vill vara den som råkar illa ut eller ser sina nära och kära göra det. Vi vill inte vara den som tonade ned riskerna och sedan får höra ”vad var det jag sa!”.

Alltså handlar risker också om upplevelser av risker – om rädslor och jakten på trygghet och säkerhet hos människor. Risker skapas socialt och kan utnyttjas för en rad syften. Detta beskrev den tyske sociologen Ulrich Beck redan för trettio år sedan i sin klassiska bok Risksamhället.

Risker säljer – inte bara genom att minska faktiska risker utan de erbjuder en känsla av trygghet och säkerhet.

Risker gör bra tv (och akademiska krönikor som den här!). De är återkommande teman på sociala medier, med därtill kopplade konspirationsteorier.

Risker kan användas för politiska och ideologiska syften, inrätta nya tjänster, skriva fram styrdokument eller motivera forskningsanslag.

Av dessa skäl behövs såväl arbetssätt som forskning som hjälper oss att minimera reella risker för människor och samhälle. Vi behöver förstå att hur personliga känslor än kan vara och hur påtagliga riskerna än kan upplevas, skapar och förhåller vi oss till dem tillsammans. Så dumdristigt risktagande bör undvikas liksom ett oreflekterat insupande av alla riskprofetior. Och jag själv då? Nej, hemlarmet får nog vara ett tag till – det får mig att sova gott!