Så sant som det är sagt, eller?

Häromdagen lyssnade jag på en interpellationsdebatt i riksdagen, där utbildningsminister Johan Pehrson fick frågan om hur han tänkte stärka den akademiska friheten.

Hela krönikan som pdf Pdf, 3 MB.

Första april – med ett antal år i bagaget kan jag se tillbaka med både fasa, glädje och skam över en parad av aprilskämt. En del riktigt roliga som man inte genomskådade direkt, andra som var pinsamt genomskinliga.

Ett riktigt starkt minne, som rör just aprilskämt, hände söndagen den 6 april 1980. En kamrat och jag sitter på den gräsmattetäckta kullen som vetter mot skolgårdens väggfasta klocka. Då skolan har in- och utringningssignal så är väggklockan något man sällan tittade på. Plötsligt märker jag att klockan går en timme fel och berättar det för min kamrat, med tillägget ”april, april...”. Vi skrattar gott tillsammans, det är ju påsk och ledighet från skolan, så skönt. Till denna anekdot tillkommer faktumet att den 6 april 1980 inträdde sommartid, samma vecka som första april.

I dag hade jag kanske inte reagerat som då, för i dag är allt möjligt. Om vår nutid hade ett soundtrack skulle en av låtarna vara Vem ska jag tro på? av Thomas di Leva. Det vi förut tagit som nästan givna sanningar är i dag eventuella eller möjliga sanningar tills man kontrollerat med ett antal olika källor.

Vad leder då denna misstro till? Varför är detta ett samhällsproblem som är ett potentiellt hot mot vårt samhälle och även hälsa?

Då, 1980, inhämtades mycket av kunskap genom skolgång, nyheter via tv, radio, tidningar, böcker och samtal. Det fanns ett allmänt förtroende till att det vi läste och hörde om vad som pågick på vår gata till världen, på det stora hela var sant, men som alltid fanns det förstås en del som var mer ifrågasättande.

I dag ser landskapet annorlunda ut med intåget av informationssamhället och sociala medier som alternativa nyhetsförmedlare. Det i samspel med spridning av falsk eller vilseledande information som kan vara skadlig.

Ett exempel är alla olika hälsoråd, som det inte finns stöd för i vetenskap och beprövad erfarenhet, som kan få skadliga följder. Det är dock inte endast begränsat till hälsa, utan genomsyrar många olika områden, exempelvis hur olika välfärdstjänster fungerar.

Till det kommer alla motstridiga uppgifter beroende på vilken mediakanal man följer, som också kan skapa stress och en känsla av kontrollförlust. Vem ska man tro på? Hur vet jag vilken källa som har rätt? Orkar jag dubbel- och trippelkontrollera olika kanaler att det jag just läste verkligen är sant?

Vi har alla olika copingstrategier. En del funderar inte på om det är sant eller att det faktiskt har hänt, andra funderar kanske på sanningshalten om det är något som utmärker sig som konstigt, andra slutar tro på det som är skrivet och söker sina egna sanningar. Risken är att vi till slut misstror fler och fler saker inklusive andra människor och vårt samhälle.

Det är här värdet av kunskap kommer in! Att lära sig att värdera saker källkritiskt:

• Vem är avsändaren?
• Källans trovärdighet; till exempel, tillhör källan någon politisk organisation?
• Finns det något vinstintresse?
• Har källan inhämtat informationen själv eller är det genom en annan källa?
• Finns det kontaktuppgifter?
• Vilken är målgruppen?
• Är informationen aktuell?
• Var är informationen publicerad?
• Där är bara några tips.

Det kräver viss energi att utföra detta detektivarbete, men det går och det är en bra investering för det mesta. Självfallet behöver en prioritering göras när det är läge att investera den tiden på att granska, om vi inte ska fastna framför datorn eller på biblioteket hela dagen.

Generellt kan det nog sägas att om informationen kan påverka din eller någon annans hälsa på ett eller annat sätt och om informationen viktigt för dig inför beslutsfattande, då är det bra att ta sig mer tid.

Ge nu inte upp! Det finns saker man kan göra och vissa sanningar som än så länge gäller det. En står inristat på min pappas gravsten: Vad var det jag sa!