Så kan AI påverka livet i Västerås i framtiden

”Pappa, jag hatar verkligen AI!” Så började diskussionen vid frukostbordet en söndagsmorgon i november. Jag hade, pinsamt nog, precis blivit installerad som professor i tillämpad artificiell intelligens vid MDU, och hade tagit upp ett exempel med artificiellt skapad konst: det digitala konstverket Théâtre D’opéra Spatial, som vann första pris i en konsttävling i Colorado under just rubriken ”digital konst”.

Hela krönikan som pdf Pdf, 4.4 MB.

Trots rubriken var det kanske inte arrangörernas avsikt att artisternas skapandeprocess skulle vara riktigt så digital – den vinnande konstnärens huvuduppgift verkar ha varit att författa korta beskrivningar av det tänkta konstverket till en AI-bot och göra urval bland resultaten.

Forskargruppen vid MDU där jag är verksam undersöker främst hur AI-teknik kan leda till framsteg inom till exempel industriell produktion, systemutveckling och digitala tjänster, och AI-framsteg där får trots hög indusriell relevans måhända mindre uppmärksamhet i media. Exemplet med konstverket illustrerar dock en viktig poäng: det kreativa skapande som vi för några år sedan såg som en i grunden mänsklig aktivitet, kan i dag faktiskt i relativt stor utsträckning göras av datorer, och resultaten är svåra att skilja från de som en konstnär kan ta fram.

Men åter till frukostbordet. Min tonåriga dotter, som älskar att måla, var av förklarliga skäl inte bara lite småsur (som tonåringar kan vara) utan arg på riktigt. ”AI tar alla jobb! Jag vill bli konstnär när jag är vuxen, och i framtiden kommer det inte gå att jobba med det”, sade hon. Efter att ha forskat 20 år inom digitalisering och AI så var det inte direkt första gången jag hörde det argumentet, och det har ganska enkelt gått att avfärda liknande invändningar med att AI-tekniken inte kan konkurrera med mänsklig kreativitet.

Men något kändes annorlunda den här gången. Lite till min förvåning så visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. ”Ja, men vi människor har alltid anpassat oss efter teknikens utveckling, det har vi gjort sedan stenåldern och den industriella revolutionen, och det har alltid gått bra tidigare”, klämde jag ur mig. Kanske var det bara det ganska nya i att behöva bemöta en tonårings invändningar mot min tidigare så självklara vuxenauktoritet. Eller var det något annorlunda med vad som hade hänt i mitt forskningsområde?

För visst är det lätt att känna en viss oro över den utveckling som sker just nu, när nyheterna svämmar över av tillspetsade inslag. För några dagar sedan sände till exempel SVT Öst ett inslag om hur universitetsutbildningarna i design kan påverkas när ”nyskapande” bilder tas fram på några sekunder av en dator, och jag själv blev nyligen intervjuad i P4 Sörmland om hur hemtentor kan påverkas av den nya tekniken. Den senaste tiden har diskussionerna här hemma, på MDU-bussen mellan Västerås och Eskilstuna och i fikarummet handlat mer och mer om hur enkelt det går att skapa på ytan riktigt bra texter för allt från svar på tentafrågor och behovsanalyser via julrim till, ja, krönikor i VLT.

Det är så klart förklarligt – det mesta verkar ändå vändas på ända när AI kan användas för att snabbt skapa bilder, text, musik och kanske också film av synbart hög kvalitet. När jag som AI-forskare hållit populärvetenskapliga föredrag har jag nämnt att AI inom några år antagligen rutinmässigt används i delar av många skapandeprocesser – just när jag sade det kändes det kaxigt och på gränsen till vad som gick att säga med bibehållen trovärdighet, men i dag känns det snarare som en självklarhet.

Åter till min dotters fråga: kommer AI att göra alla skapande jobb överflödiga? Som forskare inom AI tror jag inte det. För oss i min forskargrupp ska människan vara i förarsätet, och AI är då i stället den teknik som bygger morgondagens verktyg.

Vår egen forskning utgår från att AI under överskådlig framtid kommer göra många fel, och att den därför fungerar bäst som ett komplement och stöd för att snabbt ta fram ett förslag som kan undersökas vidare av en människa. Principen måste vara att det är vi människor som slutligen är ansvariga för vad maskinerna gör, oavsett om det gäller provocerande AI-genererade konstverk, självkörande bilar eller kvalitetskontrollen i en industriell process. Men oaktat vilket perspektiv man tar så har teknik i olika former, som den som vi forskar på vid MDU, faktiskt hjälpt oss att utvecklas under historien, och sannolikt kommer utvecklingen också denna gång att skapa nya jobb och möjligheter som inte finns i dag.

Min kloka dotter köpte så klart inte argumenten rakt av, och vi har fortsatt diskutera AI, konst, framtidens jobb och teknikens påverkan på samhället här hemma. Förhoppningsvis gör ni detsamma, där hemma under ledigheten, vid fikaborden på jobbet när det väl är dags, eller varför inte på puben. För diskussionen behöver vi definitivt ha – framtiden kommer, oavsett vi vill det eller inte.