Så här hanterar vi krisen

Krisen är här!” eller ”Jag har precis gått igenom en kris”. Känns det igen?

Hela krönikan som pdf Pdf, 3.5 MB.

Jag kommer ihåg mina gymnasieår i Växjö på 1980-talet när vi under samhällskunskapslektionerna diskuterade dåtidens stora kriser: aidsepidemin, kapprustning, kärnkraft, miljöförstöring och mordet på statsminister Olof Palme. Jag kommer också ihåg hur jag själv upplevde en kris – när jag som tonåring tänkte på dessa saker och samtidigt försökte hitta mig själv och manövrera mig fram i livet. Dessa kriser fanns där på samma gång och delar vissa kännetecken, samtidigt som de skiljer sig år.

Ordet kris kommer av grekiskan och betyder plötslig vändning. Kriser brukar sägas vara en del av att vara människa och vi har nog alla upplevt någon kris. Ibland kan orsaken ha varit yttre händelser (katastrofer, sjukdomsbesked eller en skilsmässa) och skeenden, andra gånger våra inre processer (existentiella grubblerier och sökandet efter en identitet i ungdomsåren eller åldrandet). Yttre och inre kriser hänger ofta ihop, som de gjorde för mig, och kan ha mer positiva eller negativa valörer – så även att bli förälder eller väldigt framgångsrik kan leda till en kris för vissa.

Kriser är egentligen två sammanvävda saker: det som utlöser krisen och reaktionen på krisen. Vi människor reagerar inte bara på omgivningen, utan vi tolkar också det som händer och sker. Det betyder dock inte att vi tolkar saker på samma sätt; vad som uppfattas som en kris är högst personligt. För vissa blir den utlösande faktorn oklar, för andra är den tydlig. För somliga leder krisen till förändring och utveckling, för andra blir den ett oläkt sår.

Ändå finns det sådant som de flesta av oss ser som kriser, som att bli uppsagd från jobbet, att en närstående dör eller att bevittna en allvarlig olycka. Så kriser (liksom hanteringen av dessa) har en social resonansbotten. Uttryck som ”finanskrisen”, ”klimatkrisen”, ”krismedvetenhet” eller det som forskare ibland benämner ”krissamhället” kan de flesta av oss relatera till.

Så även om de kan springa ur inre eller yttre omständigheter är kriser också kollektiva skapelser, ibland med ett specifikt syfte. Bilder av kriser (en pandemi, recession eller ett krig) kan tjäna till att öka medvetenheten eller beteendena hos människor eller för att sälja produkter och tjänster. Dessa bilder gör vi (utan att tänka på det!) sedan till våra egna. Själv har jag tänkt mycket på ”klimatkrisen” de senaste åren och försökt ändra vissa av mina tidigare beteenden (enligt familjen bara med begränsad framgång!).

Med respekt för våra egna upplevelser så blir något en kris när tillräckligt många pratar och skriver om det som en kris. Och detta gör inte nödvändigtvis att den påverkar oss mindre, inte ens om den är helt fabricerad. Tvärtom. Ty om tillräckligt många anser något vara sant blir det sant i sina konsekvenser.

Alltså: tror vi att krisen är här kommer vi att agera som om detta är ett faktum. Därför kan kriser och krismedvetenhet utnyttjas, för politiska eller ekonomiska syften, må det handla om att så split mellan människor, sälja produkter ”för att möta krisen” eller få hushållen att spara mer.

Med detta sagt kan jag inte låta bli att än en gång tänka mig tillbaka till det där klassrummet på Växjö Katedralskola för snart fyrtio år sedan. Vissa av de kriser vi tala om och oroade oss för är fortfarande högst aktuella. Ungdomens kriser hanterade jag nog rätt bra. Att vara en medelålders man bär med sig nya utmaningar – om det blir kriser eller inte får framtiden utvisa!