När AI tar över arbetet

När du läser den här texten är du kanske på väg till ditt arbete, eller på väg hem från arbetet, på arbetet, letar efter arbete, har gått i pension efter ditt arbetsliv, eller har valt att arbeta i hemmet.

Hela krönikan som pdf Pdf, 6 MB.

Oavsett vilken relation du har till arbete i ditt liv, är din relation till just arbete och arbetslivet i stort en viktig pusselbit i hur du uppfattar dig själv som människa och just din plats i samhället. Det arbete du har tillgång till, utför eller har utfört är till exempel länkat till vilka sociala kontakter du har, din ekonomi och din hälsa.

Men samtidigt som arbete är viktigt både för den enskilda individen och för samhället i stort är det något som ständigt förändras: vad vi räknar som arbete, vilka aktiviteter som inkluderas på en arbetsmarknad och vilka som ses som bäst lämpade att utföra dessa aktiviteter, förändras i och med samhällsutvecklingen i övrigt.

Till exempel, för ett par generationer sedan betraktades kvinnor som särskilt lämpade för städning och barnomsorg. För många av våra far- och mormödrar var det också deras huvudsakliga arbete. Detta är aktiviteter som vi i dag istället betraktar som (förvisso viktiga) aktiviteter, av många utförda på fritiden, av några utförda som betalt arbete, och lika väl lämpade för alla kön.

På liknande sätt har, genom historien, olika samhällsförändringar lett till förändringar av arbetslivet. Just nu är den snabba utvecklingen av artificiell intelligens (AI) en av de förändringar som snabbast påverkar hur vi ser på arbetets aktiviteter, vem som är bäst lämpad att utföra dessa aktiviteter och därmed vår egen plats som människor på arbetsmarknaden och i samhället.

AI är utvecklingen av en ny sorts teknik som på bara några ögonblick kan leverera resultat som tidigare tagit människor timmar att klara av. Till exempel kan den AI som kanske de flesta av oss kommit i kontakt med, Chat GPT, bara på några ögonblick leverera artiklar som det skulle ta en journalist timmar, eller till och med dagar, att skriva.

Ett annat exempel är AI-röntgenmaskiner som sedan några år tillbaka klarar av att upptäcka cancertumörer med samma, eller till och med större precision, än läkare. Vi kan fråga oss vem som kommer att anses som bäst lämpad att utföra dessa arbeten om några år: människor eller AI?

AI kan också skriva skönlitterära böcker, skapa tavlor och musik. Just arbeten som författare, konstnärer och musiker är arbete som fram till nu betraktats som unikt mänskliga sakkunskaper. Vi har till och med betraktat just skapandet av litteratur, konst och musik som kompetenser som skiljer oss som människor från andra varelser. Men när AI klarar av att producera litteratur, konst och musik lika bra, eller till och med bättre än många människor, kommer vi kanske om några år att definiera det som ett arbete som är bäst lämpat för AI?

Till och med språket vi använder för olika förmågor relaterade till arbete förändras. Att vara ”social” eller ha ”social kompetens”, att vara ”intelligent” och att kunna ”lära” nya sätt att arbeta har länge varit förknippat med centrala mänskliga förmågor. Men när vi i dag skriver om eller pratar om AI kallar vi maskinen för ”intelligent”, även om vi vet att ”intelligens” är något som går bortom logisk-matematisk intelligens i programmerade algoritmer; något som till exempel också inbegriper kroppslig, musikalisk, social och reflekterande intelligens.

Vi kallar en robot för ”social” när den kan klippa gräset, är formad som ett huvud som ställer frågor vid anställningsintervjuer, eller är formad som en liten katt och som spinner i knät hos en äldre människa som den är sällskap åt på äldreboendet.

Vi säger att AI:n ”lär sig”, när den gör justeringar i sin algoritm själv efter att, i enlighet med hur den är programmerad, samla in data och göra analyser av denna data och därefter göra korrigeringar så att den gör annorlunda nästa gång.

Att kalla de här – ofta riktigt bra maskinerna – för ”intelligenta” eller ”sociala” leder till en förskjutning i språket också kring hur vi pratar om människor, människors förmågor och i förlängningen människors lämplighet att utföra arbete. Att ”lära sig”, att vara ”intelligent” och att vara ”social” får nya betydelser. I förlängningen riskerar vi att glömma bort det som vi människor kan och gör när vi ”lär oss”, är ”intelligenta” och när vi är ”sociala”, vilket leder till att vi också förlorar racet för vem som är bäst lämpad att utföra mycket av de arbete vi har på arbetsmarknaden i dag. Framför allt om vårt språk talar om att AI:n redan i dag är mer avancerad än oss.

Det kan verka hopplöst, och ofta hör vi dystopiska framtidsscenarios (inte minst i skönlitteratur och film) om hur AI kommer att ta över både arbetslivet och i förlängningen hela världen. Men då glömmer vi vad som gör också oss till människor: vår förmåga att känna empati, vår kreativitet som hela tiden hittar nya vägar till utveckling och vår förmåga att utifrån våra unika erfarenheter kritiskt värdera information.

Vi får inte glömma att all AI som finns i världen i dag har utvecklats av människor och att den också hjälper oss människor på många sätt som gör våra liv lättare, roligare och säkrare.

Det ligger därför i våra händer att kritiskt värdera, kreativt hitta nya vägar och empatiskt avgöra vilka konsekvenser utveckling och användning av ny teknik, så som AI, får för vår och våra medmänniskors plats, potential och utveckling av förmågor som är viktiga för både arbetslivet och vårt gemensamma samhälle: för ett arbetsliv och samhälle som blir lättare, roligare, säkrare och ger plats åt alla som vill och behöver att inkluderas i arbete som ger oss social samvaro, en fungerande ekonomi och hälsa.