Text

Klimatförändringarnas pris betalas i skogsbränder

Den senaste tiden har vi fått läsa om flera skrämmande hot som dykt upp från skuggorna: extrem hetta, vattenbrist och förödande skogsbränder.

Urklipp från krönika i tidningen

Krönika i VLT 10 augusti 2023

Hela krönikan som pdf Pdf, 7.5 MB.

 

Den eskalerande intensiteten och frekvensen av dessa infernon målar upp en spöklik bild av klimatkrisen i dess mest oförlåtande form. Skogsbränderna, som en gång i tiden var begränsade till säsongscykler, har utvecklats till monstruösa giganter som härjar över hela landområden och lämnar total förstörelse i deras spår.

Klimatkrisen är ett hot som överträffar alla andra i sin omfattning och potentiella förödelse. Klockan tickar och vi måste erkänna att klimatkrisen inte bara är en av många utmaningar vi står inför – den är det mest kritiska hotet mot den mänskliga befolkningen. Och vår tid att agera håller på att ta slut. Bevisen är obestridliga och stöds av en global vetenskaplig konsensus: vår planet värms upp i en alarmerande takt på grund av mänskliga aktiviteter. Koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen, avskogning och industriella aktiviteter har utlöst en storm av konsekvenser, och effekterna är redan över oss.

Trots det finns alltjämt politiker och tyckare som påstår att klimatkrisen saknar vetenskapligt stöd. När jag läser liknande kommentarer blir jag inte bara upprörd och arg, utan även förvånad över människans ignorans. Till dessa personer skulle jag gärna ställa frågan ”vilken kompetens har ni att bedöma vetenskapliga bevis gällande klimatkrisen?”

I en studie som publicerats i tidskriften Environmental Research Letters har man studerat 88 125 klimatrelaterade vetenskapliga artiklar som skrivits av klimat- och miljöforskare från hela världen. Av dessa artiklar har 99,9 procent kommit fram till samma slutsats: klimatkrisen är ett faktum och den är orsakad av oss människor. Författarna till artiklarna är inga tyckare, utan välutbildade forskare. Det är det som kallas vetenskapligt stöd.

Från extrema väder till stigande havsnivåer är effekterna av klimatförändringar långtgående och urskillningslösa. När temperaturerna stiger blir torka och värmeböljor mer frekventa och allvarliga, vilket leder till vattenbrist, missväxt och störningar av ekosystemen. Konsekvenserna för mänskliga befolkningar är enorma och orubbliga. Utsatta samhällen påverkas oproportionerligt mycket, med ökade risker för livsmedelsförsörjning, påtvingad migration och förlust av försörjning.
De mest fattiga bland oss ​​bär bördan av klimatförändringarna, vilket ytterligare förvärrar befintliga ojämlikheter och sociala orättvisor.

Dessutom fungerar klimatförändringarna som en katalysator för konflikter och instabilitet. Knappa resurser, som vatten och åkermark, blir bränsle för tvister och spänningar mellan nationer och samhällen. Klimatförändringar är ett mångfacetterat hot som flätas samman med nästan alla aspekter av det mänskliga samhället. Hälsa, ekonomi, jordbruk, infrastruktur – ingen är immun mot dess effekter. Det handlar inte bara om miljön; det handlar om vår kollektiva överlevnad som art.

Hur brådskande ärendet är kan inte överskattas. Vi är vid en vändpunkt och de val vi gör i dag kommer att avgöra framtida generationers öde. För att hantera denna kris måste vi agera på flera fronter. Regeringar måste lägga partiklyftorna åt sidan och visa ett orubbligt engagemang för klimatåtgärder. Internationella avtal och politik måste vara mer än ord på papper: de måste omsättas i konkreta åtgärder som avsevärt minskar utsläppen av växthusgaser.

Även vi individer har en viktig roll att spela. Att anta hållbara livsstilar och göra medvetna val för att minska vårt koldioxidavtryck kan tillsammans ha en betydande inverkan. Utbildning och medvetenhet är av största vikt. Vi måste främja en kultur som värdesätter miljövård och kämpar för vetenskapsbaserade bevis. Klimatkunnighet är inte ett alternativ – det är grunden på vilken informerade beslut kan fattas.

Framför allt måste vi komma ihåg att klimatförändringarna inte är en avlägsen kris – den är här och nu. Vi har inte råd att vara självbelåtna eller acceptera halvhjärtade åtgärder. Tiden för beslutsamma åtgärder är i dag, för i morgon kan det vara för sent.


Forskare vid MDU och krönikör i VLT