Historien har visat vad nazismen är kapabel till
I maj 1945 avslutades andra världskriget i Europa. Allt fasansfullt som skett i nazisternas koncentrationsläger avslöjades.

Krönika i VLT 11 april 2025
Hela krönikan som pdf Pdf, 5 MB.
Nürnbergrättegångarna samt bildandet av FN och Nato skulle förhindra att något sådant hände igen. Vetenskapen försökte förklara det som hade hänt i termer av vad Hannah Arendt kallade ”banal ondska” eller Theodor Adorno med flera beskrev som ”auktoritära personlighetstyper”.
Nästan på dagen 40 år senare höll VPK:s partiledare Lars Werner tal på Stortorget i Växjö. Som 18-årig gymnasieelev var jag där och lyssnade. I anslutning till torget, anförda av sin ledare Staffan Winlöf (som gick på samma skola som mig), och bevakade av ungefär lika många poliser, höll en handfull nazister från Nordiska Rikspartiet (NRP) en ”demonstration”. Temat var ”bevara Sverige svenskt”, ”ut med packet” och så vidare.
Trots Werners uppmaning att inte göra så, börjar hans åhörare så småningom röra sig mot nazisterna. Nästan direkt uppstår tumult. Att poliserna inte kan hantera situationen är uppenbart. På några ögonblick urartar allt och nazisterna jagas genom centrum.
Ett numera historiskt fotografi fångar hur en upprörd kvinna dänger sin handväska i huvudet på en av ”NRP:arna”.
Bland förföljarna ser jag en man från min hemby vars mamma var före detta koncentrationslägerfånge, chilenare som flytt från Pinochet och iranier som tvingats i exil av Ayatollah Khomeini. Med hundratals upprörda människor hack i häl och under slag och sparkar flyr nazisterna till järnvägsstationen där de låser in sig på toaletterna.
Motdemonstranterna står utanför, blockerar tågtrafiken och skanderar. Jag ser hur järnvägsstationens stins (även han är från min by) desperat försöker mota bort folk från järnvägsspåret, dock utan framgång.
Så småningom avklingar den hätska stämningen, motdemonstranterna skingras och under poliseskort kan nazisterna lämna byggnaden. Där och då tänkte jag: ”hur kan dessa nazister stå för denna förvridna verklighetssyn?” Denna tanke kom ju av min vetskap om nazismens förtryck och folkmord.
Sedan den aprildagen har många nazistinitierade demonstrationer ägt rum i vårt land. Förutom NRP har Bevara Sverige Svenskt, Vitt Ariskt Motstånd, Svenska motståndsrörelsen och sedermera Nordiska motståndsrörelsen spridit sina nazistiska budskap. Ofta har dessa grupper beskrivit som små, relativt ofarliga och bestående av ”arga, rädda och okunniga män” – omdömen som för övrigt inledningsvis fälldes om det tyska nazistpartiet och den ”skrikige vicekorpralen”.
Nu är det 2025 och ytterligare 40 år har gått sedan den vårdagen i Växjö och 80 år sedan befrielsen av Auschwitz och andra koncentrationsläger.
Förvisso är uttalade nazistiska åsikter än så länge ovanliga i dagens Sverige. Likväl finns nazismen kvar, där tankesätt som en tydlig majoritet år 1985 ansåg vara oacceptabla fortfarande pyr och delvis relativiseras.
Att göra skillnad på ”vi och dom”, förneka Förintelsen, sprida hot, hat och konspirationsteorier om judar eller muslimer eller tala i termer av ”folkutbyte” är vanliga exempel på sådana tankesätt.
Tidigare spreds intolerans och främlingsfientlighet mest på gator och torg, via pamfletter eller i ölhallar. Kort sagt 1980-talets flaggviftande och rakade män finns numera allt oftare (också tillsammans med kvinnliga anhängare) i det dolda vid datorn och den smarta telefonen där de kan sprida sina åsikter snabbt, billigt och till många. Detsamma gör deras potentiella anhängare.
Därtill göder historielöshet, bristande källkritik, upplevt utanförskap och misstro mot ”samhället” dessa uppfattningar. Tystnad, likgiltighet och ett förfelat konfliktundvikande gör detsamma.
Historien har visat vad nazismen är kapabel till. Ilska, rädsla och okunnighet är en dödlig cocktail när de blandas med våldskapital och allmänhetens tystnad eller likgiltighet. Nazismens illdåd får därför inte glömmas, förringas eller relativiseras. I stället bör vi ta tydlig ställning när intoleransens och främlingsfientlighetens fula tryne visar sig. Så gjorde människor 1945 och 1985 – och så bör vi alla göra i dag – oavsett om trynet tillhör en rakad demonstrant, undflyende politiker eller forskare som uttrycker antisemitiska, islamofoba eller rasistiska åsikter i en föreläsningssal.
Om 40 år kommer annars våra barn och barnbarn hålla oss ansvariga för att vi inte stod upp för demokrati, jämlikhet och människors lika värde.
Forskare vid MDU och krönikör i VLT