Text

Handlar våldet på arenorna om idrott – eller inte?

En ny säsong med allsvensk fotboll i Västerås. Folkfest, Bullens korv, spänning och kamp. Också farhågor om ’fans’ som förstör och pucklar på varandra? Just våld och olämpligt beteende på idrottsarenor har varit ett gissel i årtionden och är svårbegripligt för många av oss. Här kan forskningen (som alltid!) vara till hjälp.

Urklipp från krönika i tidningen

Krönika i VLT 21 mars 2024

Hela krönikan som pdf Pdf, 5.3 MB.

 

Människor agerar annorlunda i grupp. Enligt Gustave Le Bon (1841-1931) är folkmassor inte bara summan av individerna, utan ett annat ”väsen”. Enligt nutida forskning uppträder huliganism och läktarvåld ofta i grupper med personer som känner sig nervärderade eller exkluderade från samhället, vilket påverkar deras självbild och självkänsla. De kompenserar för sitt utanförskap genom att skapa känslor av ”vi och dom” och en identitet. Våldsromantiserande maskulinitet, tillgången till våldskapital och historiska schismer mellan klubbar, städer, regioner och länder underblåser sådana känslor och därmed våld, hat och hot. Även betydelsen av gruppdynamik brukar framhållas. Somliga känner sig uppmuntrade eller drivna till våldsamheter och icke-accepterat beteende i grupper med likasinnade.

Forskning visar att individen påverkas av graden av sammanhållning, grupptryck, kontroll, bekräftelsebehov eller rädsla för att inte passa in. Symboler, historiska föreställningar, yttre kännetecken, ”hejaramsor” (inte rättvisande när ”Hata, hata, hata….” skanderas) göder gruppkänslan och avpersonifierar andra, och alkohol och droger påverkar impulskontroll och triggar attacker på motståndare och konkurrenter.

Forskningen brukar också framhålla betydelsen av samhällsomständigheter, som ojämlikhet, arbetslöshet, social oro och instabilitet. Dessa begränsas individers möjligheter och idrottsrelaterat våld kanaliserar frustration och ilska mot ’de andra’. Numera vet vi även att våldet inte bara är spontant och sprunget ur situationen utan ofta är organiserat och sammanflätat med annan brottslighet.

Så vad kan göras? Samhället kan minska klyftor, utanförskap och påverka våldsbejakande maskulinitet. Utbildning och värdegrundsarbete är andra verktyg, liksom säkerhetsarrangemang, förbud mot alkohol och kännbara sanktioner vid brott mot regler, lagar och uppförandekoder. Här har idrotten redan gjort en del. Studier visar att bättre samverkan mellan idrottsrörelse, polis och andra aktörer kan hjälpa, där kopplingarna till övrig brottslighet kartläggs. Även positiva rollmodeller är viktiga, fotbollsspelare som markerar mot ”hatarna” eller de som har lämnat ’huliganlivet’.

Men handlar läktarvåld och huliganism om idrotten eller inte? Idrotten kan inte friskriva sig från ansvar för upplopp, bengaler, rasistiska tillmälen eller huliganism även om dessa saker sträcker sig bortom idrotten i orsaker och konsekvenser.

Därför måste politiker, myndigheter och forskare dela ansvaret med idrottsrörelsen, tala med en röst och göra det vi säger vi ska göra. Det handlar inte om bångstyriga, överförfriskade och överpassionerade fans utan om ageranden som varken gör idrotten eller övriga samhället något gott.

Forskare vid MDU och krönikör i VLT