Hållbar utveckling är oförenlig med ekonomisk tillväxt

Det väcker oro att se att våra myndigheter håller sig fast i tanken att ekonomisk tillväxt kommer att bidra till lösningen av dagens miljöproblem. Jag har studerat miljöfrågans utveckling sedan 1960-talet och har följt myndigheternas ställning gentemot miljörörelsen och andra aktörer som inte har tyckt att lösningen är mer ekonomisk tillväxt. Myndigheterna har sedan dess visat en alltmer tydlig inställning för fri marknadsekonomi.

Hela krönikan som pdf pdf, 3 MB.

I Västerås stads strategiska dokument är en av målsättningarna att främja ekonomisk tillväxt, något som innebär att hushållen ska konsumera mera. Det passar inte bra med kommunens vision om hållbar utveckling.

I Västerås stads Program för hållbarhet 2026–2040 presenteras att för att uppnå hållbar utveckling behöver man ha en god hållbarhet såväl inom den ekonomiska som den ekologiska och sociala dimensionen. Detta är visserligen ett korrekt resonemang, men avgörande blir hur man konkret planerar utvecklingen så att ekonomiska intressen inte får företräde framför social och ekologisk hållbarhet.

Är hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt oförenliga? Det enkla svaret är ja, de är oförenliga. Ekonomisk tillväxt innebär att man ständigt producerar mera. Tillväxtens ökande konsumtion leder inte bara till större miljöpåverkan och resursutarmning, utan också till global ojämlikhet – med krig, orättvisor och fattigdom som följd. Detta har vi sett under de senaste tvåhundra åren och inget kommer att förändras så länge samma aktörer fortsätter styra ekonomin.

Det är det vinstdrivna produktionssättet som har utarmat jorden, utfiskat haven och förorenat naturen. Den kapitalistiska industriutvecklingen har drivit fram klimatkrisen. Att nu sätta sitt hopp till att samma ekonomiska aktörer ska leda oss mot hållbarhet är inget annat än naivt. Det är i stället hög tid att andra samhällsaktörer – bortom företagsintressena – får styra över vad, hur mycket och på vilket sätt vi producerar för att möjliggöra den nödvändiga samhällsomställningen.

I Program för hållbarhet 2026–2040 talas det varmt om ”hållbar omställning” och ”grön ekonomi”, men tyngdpunkten ligger på den ekonomiska dimensionen snarare än på att bevara naturen. Jag är inte kritisk till att kommunen tar ekonomiskt ansvar – det är självklart att västeråsarna ska ha tillgång till arbete och resurser – utan till tilltron till ekonomisk tillväxt, som innebär att en viktig del av samhällsstyrningen överlåts till privata aktörer. För ekonomiska företag är natur och miljö underordnade vinstintresset, vilket är deras främsta drivkraft. Därför kan kommunens arbete för hållbar utveckling inte lämnas åt marknadens reglering utan en stark centraliserad kontroll.

Vid FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 pekade miljörörelsen ut massproduktion och masskonsumtion som grundläggande problem. De fick stöd av forskare som visade på tillväxtens gränser. I min forskning såg jag hur myndigheter och etablerade politiker avfärdade miljörörelsens kritik och förespråkade fortsatt tillväxt.

Eftersom ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling är oförenliga, inledde myndigheter och ekonomiska aktörer i början av 2000-talet en greenwashing av tillväxtbegreppet och började tala om ”hållbar tillväxt” – i syfte att försköna tillväxten och legitimera en passande utvecklingsstrategi.

Västerås översiktsplan Utblick 2070, som nu är ute på remiss, innehåller många positiva aspekter, men ser ekonomisk tillväxt enbart i relation till befolkningstillväxt. Planen missar att lyfta de negativa konsekvenserna för naturmiljön av en ekonomisk utveckling utan en central styrning.

I Västerås stads långsiktiga strategiska dokument ställs inga krav eller gränser för företagen. Det nämns inte hur myndigheterna avser att reglera eller villkora näringslivet för att styra utvecklingen i en mer hållbar riktning. Om kommunen eller staten inte sätter ner foten nu, förblir de strategiska dokumenten bara vackra formuleringar … och vi kan njuta av dess läsning fram tills planeten börjar brinna.