Därför ser prylar i vardagen ut som de gör

Varför ser prylar som vi använder i vardagen ut som de gör? Frågan kanske verkar trivial, men ägnar man lite tid åt den är svaret ofta mer komplext än vad man först kan tro.

Hela krönikan som pdf Pdf, 5 MB.

Snarare än att enbart vara ett resultat av en designprocess inriktad på förbättrad funktionalitet utformas nämligen alla saker vi omger oss med och använder som ett resultat av en kamp mellan många olika intressen. Hur en sak ser ut beror alltså inte bara på vissa tekniska förutsättningar och önskemål om funktion, utan också på vem som vinner kampen om vilka problem som är viktiga, och vilka lösningar som ska utvecklas. Vill vi förstå varför dagens teknik, säg AI [artificiell intelligens] utformas som den gör, behöver vi alltså förstå vilka intressen som styr dess utformning – och vilka intressen som kämpar om att styra dess utformning.

Men låt oss använda ett mer vardagligt exempel för att utveckla resonemanget: cykeln. Varför ser den moderna cykeln ut som den gör? Exemplet är inte taget ur luften, utan ägnas mycket utrymme i den nederländske forskaren Wiebe Bijkers bok ”Of Bicycles, Bakelites, and Bulbs. Towards a Theory of Sociotechnical Change” (1995). Den här boken har redan blivit en klassiker för teknikhistoriker och innovationsforskare, och för oss som forskar om hur arbete och ledarskap i organisationer präglas och förändras av teknik.

Bijker tar sitt avstamp i en teckning av Leonardo da Vinci (eller, antagligen, från en av hans studenter), som visar en cykel som är mycket lik de cyklar vi använder i dag. Att det tog mer än 400 år innan den design som teckningen visar blev verklighet kan endast förklaras med att det helt enkelt inte fanns intresse för tekniken. Istället tog cykelutvecklingen fart på allvar i slutet av 1700-talet och under 1800-talet. Då fanns det en tillräckligt stor välbeställd medelklass, och en överklass, som ville ha skoj. Cyklarna som utvecklades under den här tiden var alltså tänkta för nöje snarare än för transport.

När man beskriver cykelns historia brukar man ofta börja med de sparkcyklar som utvecklades i slutet av 1700-talet. De var byggda i trä och hade inga pedaler – man gränslade helt enkelt cykeln och sprang. Under 1800-talet kom så två modeller som fick större spridning. Den ena var den så kallade ”benskakaren”. Det var en tung sak med metallram och järnhjul som användaren var tvungen att springa i gång. Den andra var den så kallade ”höghjulingen”. Höghjulingen hade ett enormt framhjul, vilket gjorde cykeln väldigt svårcyklad.

Som vi vet överlevde de här cykelmodellerna inte – de konkurrerades ut av andra modeller. Även om de välbärgade, framförallt unga, män som hade råd att skaffa cyklar som ett fritidsnöje uppskattade äventyrligheten som cyklarnas design innebar, fanns det andra som tyckte cyklarna var opraktiska, även om man bara skulle ha en cykel för skojs skull. Kvinnor hade problem med att kjolarna fastnade i hjulen och äldre män tyckte cyklarna var alldeles för vingliga. Att det skulle vara syndigt att cykla, som vissa menade, var något som de som hade råd att skaffa sig en höghjuling vältaligt argumenterade emot. Med tiden vann argumentet att det var bättre att cyklarna blev smidigare och säkrare, och med tiden utvecklades den så kallade ”säkerhetscykeln”; en cykel som i grunden hade samma design som vi har på moderna cyklar.

Intressant nog utvecklades en mer funktionell variant av cykeln redan tidigare i Shanghai, Kina, men även om det här fanns en stor potential – många kineser skulle haft nytta av cykeln i vardagen – var det inte socialt accepterat för en kines att cykla, eller ens att svettas offentligt.

Bijkers berättelse om cykelns historia visar att för att förstå hur en teknisk pryl utformas räcker det inte med att tänka på prylens utveckling som ett resultat av en evolutionär process där prylen utvecklas från något enklare och sämre, till något mer avancerat och bättre. Man måste också förstå vilka grupper i samhället som är involverade i formuleringen av problem och lösningar. Man måste förstå vilka grupper som är starka nog att driva igenom att det är deras version av vad som är problemet, och vad som är lösningen, som är det bästa alternativet. Och man måste förstå hur teknikutvecklingen präglas av de normer som finns i de samhällen där den sker.

Att förstå teknikutveckling på det här sättet handlar om att förstå utvecklingen av en viss pryl som ett resultat av ett ”sociotekniskt system”. Cykeln och dess historia är ”ett sociotekniskt system”. Begreppet gör det möjligt för oss att tala om, studera och utveckla ny förståelse för hur teknik utvecklas i ett samhälleligt sammanhang, och hur tekniken präglas av det. En sådan förståelse är nödvändig, inte minst i dag, när avancerad digital teknik såsom AI (artificiell intelligens) kommer att prägla arbete och vardag i allt större utsträckning.

Utvecklingen av avancerade digitala prylar sker inte i ett vakuum. Den sker i en kontext av politik och maktspel, där olika intressen står mot varandra, och där olika grupper kämpar om att vara med om att formulera tolkningsföreträdet. Det här är centralt att förstå och utveckla ny kunskap om så att vi kan göra kloka och informerade beslut som konsumenter, användare och som medborgare i politiska val.