Därför är vi rädda för främlingar

En klok person sa en gång att känslan av främlingskap är människans oundvikliga lott. En annan beskrev främlingar som (obekanta) personer som finns mitt ibland oss, där de väcker såväl osäkerhet och rädsla som nyfikenhet och beundran.

Hela krönikan som pdf Pdf, 4.3 MB.

Ofta blir rädslan för det obekanta, okända, annorlunda och främmande inte mer än ett pirr i magen, en pockande nyfikenhet eller ett undvikande beteende när vi möter någon vi inte känner. Andra gånger blir konsekvenserna mer allvarliga. ”Främlingarna” blir politik, propaganda eller kollektiva attityder som leder till utanförskap, trakasserier, hot, hat, rasism, våld och krig. På det finns otaliga dåtida och nutida exempel.

Svunna tider misstänkliggjorde främlingar med negativt laddade ord som ”utomsocknes”, ”utbölingar”, ”luffare” eller ”tattare”. Främlingarna antogs hänge sig åt brottslighet, okristligt leverne och bristande vandel. I dag må – de flesta – orden vara annorlunda men misstänksamheten och rädslan finns många gånger kvar och påverkar människor och samhället i stort.

Hur ska vi då förstå hela idén bakom och känslorna inför det främmande och främlingarna? Colin Nutleys film Änglagård (1992) är en bra illustration. När Fanny och Zac kommer till byn, efter att Fanny som tidigare okänt barnbarn har ärvt sin framlidne farfar (Erik Zander), möts de av avståndstagande, misstänksamhet och bitvis fientlighet – bland annat för att andra aspirerar på arvet. I en talande scen utbrister Rut till sin son Mårten och dennes kusin Per-Ove att de inte ska uppehålla sig på Änglagård och umgås med Fanny och Zac, eftersom ”de kan bli som dem” – underförstått lägga sig till med oseden att dricka franska viner, bo tillsammans utan att vara gifta och umgås med konstiga människor.

Filmen är ett bra exempel på hur omgivningen stämplar Fanny och Zac som främlingar. Denna sociala stämpling åtföljs av – framför allt negativa – känslor hos såväl dem själva som byns övriga invånare. Samtidigt är flera bybor nyfikna på nykomlingarna (alltså inte främlingarna!). En vändpunkt blir när två av dem, Gottfrid och dennes bror Ivar, bjuder hem Fanny och Zac på kaffe och likör. Här blir de som tidigare varit främlingar för varandra inte längre främlingar. Vad kan vi lära av detta?

Det främmande är inte en inneboende egenskap hos någon, utan en avsiktlig eller oavsiktlig konstruktion av någon eller några som främmande. Främling är någon i relation till någon annan. Precis som du kan vara en främling för mig, kan jag vara det samma för dig och vi kan båda hysa samma känslor för varandra. Insikten att någon kan betrakta en själv som en främling, kanske med misstänksamhet eller avståndstagande, är en nyttig erfarenhet. Då förstår vi förhoppningsvis känslan hos den som vi utan att ens reflektera över det ger epitet som annorlunda eller främmande. Kanske inser vi till och med att det vi känner egentligen inte har så mycket med faktiska förhållanden att göra, utan just med känslor.

Men detta betyder inte att känslor inte är viktiga. Ty vi människor agerar utifrån våra känslor, som vore de sanna. Politiska agendor formuleras och propaganda skapas utifrån mottagarnas känslor, oavsett om de springer ur sakförhållanden, fakta eller kunskaper. Lägg därtill till att vi genom forskning vet att det främmande och främlingar väcker känslor av oro, ängslan eller till och med skräck hos vissa människor.

I bästa fall kan en kopp kaffe med tillhörande likör främlingar emellan vara en bot mot sådana rädslor. I sämsta fall är rädslor som exploateras av populister och propagandister bli en potent cocktail för främlingsfientlighet, våld och rasism. Världen är full av exempel på båda – men var och en av oss kan bestämma vilken väg vi själva väljer.