Därför är det viktigt att resa

Nyfikenheten, spänningen, förväntningarna och pirret i magen inför nya platser, kulturer, språk, mat och dryck kan många av oss känna igen sig i, men kanske också i ängslan och oron inför det annorlunda och främmande. Vågar jag äta detta? Hur betalar man för bussen? Tänk om jag inte kan göra mig förstådd och så vidare.

Hela krönikan som pdf Pdf, 6.6 MB.

Hur kan vi då förstå resandet? Det kan verka uppenbart att en resa innebär en fysisk rörelse och förflyttning från en plats till en annan. Att gå, cykla, köra bil, flyga eller åka tåg eller båt är olika sätt att komma till en ny eller bekant plats. Att resa innebär ibland möten med annorlunda kulturer, språk, seder, traditioner, matvanor, tänkesätt, normer och värderingar. Resandet gör oss mer medvetna om hur ”andra” gör men också om hur vi själva gör saker och ting. Kanske inser vi att människor inte går mot rött vid övergångsstället, är mer generösa med dricks än vi, inte delar restaurangnotan ner till varje cent, tilltalar varandra med vous eller Sie (inte du) eller inte möter blicken hos främlingar i en fullsatt tunnelbanevagn. I tangentens riktning i dessa möten ligger spännande upplevelser och nya erfarenheter men ibland även missförstånd och ’kulturkrockar’.

Att resa är samtidigt en inre resa – där tankar och känslor sprudlar. Vi ser och värderar (o)likheter (”så här gör vi inte i Sverige!”) och berättar gärna hur vi gör (”In Sweden we take our shoes off!”). Att resa gör ibland att våra förutfattade meningar inte riktigt fungerar. I bästa fall hjälper de oss att undvika de värsta klavertrampen, i sämsta fall blir de inget annat än rena fördomar. Så att resa kan göra att vi får syn på våra förutfattade meningar och kanske till och med omvärderar dem – vilket oftast framhålls som något positivt. Risken finns också att de förutfattade meningarna guidar oss i resandet – så vi söker bekräftelse på det vi redan tror oss veta om en plats, kultur eller en grupp människor. Som en dansk kollega sa: ”Svenskerne tror, vi drikker gammeldansk til vores morgenkaffe... Det gør vi kun, når de er på besøg – for svenskerne forventer det!”

Att komma till nya platser är även en känslomässig resa. Mötet med det nya, annorlunda och främmande blir en cocktail där nyfikenhet, spänning, tillfredsställelse och njutning blandas med oro, ängslan eller kanske till och med avsky för vissa saker man upplever. Detta kräver energi – något som många av oss säkert känner igen: ”Hur kan jag bli så trött av att resa!”.

Både för mig som privatperson och i mitt jobb som forskare är resandet en viktig del. Och efter alla år finns pirret kvar när jag reser och det ger mig insikter om mina egna förutfattade meningar och känslor. Att resa till nya platser eller för den delen att återvända till gamla blir att se sig själv i spegeln och inse att den yttre och inre resan är två sidor av samma mynt. Seneca sägs ha sagt: ”Resor och byte av plats ger sinnet ny kraft”. Bland annat av dessa skäl uppmuntrar vi elever och studenter att åka på utbyten, vi främjar internationellt kunskaps- och erfarenhetsutbyte och vi erbjuder utbildningar med fokus på kulturmöten och interkulturellt samspel. Och jag själv då? Så länge jag lever kommer jag att resa för att upptäcka nya saker – och det även hos mig själv!