Behöver vi mer graffiti på väggarna i Västerås?

Är graffiti konst eller vandalism? Under sportlovet besökte jag Banksy-utställningen i Malmö tillsammans med familjen.

Hela krönikan som pdf Pdf, 6 MB.

Tre generationer skulle, på mitt initiativ, ägna en eftermiddag till att kolla på politisk gatukonst. Jag är som många andra ambivalent inför graffiti och ingen i familjen var direkt ”super-taggad” inför besöket. Men jag tänkte: Allmänbildning är bra, fördomar ska utmanas och en stunds eftertanke kring vår samtid är nog exakt vad vi alla skulle behöva lite mer av!

Vem är då Banksy? En anonym samhällskritisk gerillakonstnär och aktivist som kreativt använder olika typer av stadsmiljöer för att ifrågasätta samhällsnormer, utmana auktoriteter och uppmana till reflektion om det moderna livet. Hans stencilmålningar kombinerar politiska budskap om behov av social och politisk förändring med humor och satir. Banksy berör frågor som ojämlikhet, krig, korruption och ohållbar konsumtion. Målningarna är träffsäkra kommentarer och moraliska ställningstaganden till samtidens absurditeter och motsägelser. En anmodan om att vakna upp, ta ställning och omvärdera. Hans konst är ofta som ett välplacerat finger i ansiktet på etablissemanget. I takt med kändisskapet har de underfundiga och med omgivningen samspelande placeringarna av verken blivit alltmer betydelsefulla och uppseendeväckande installationer.

Mitt besök på utställningen och vår planering av höstens kurser i Urban politik och governance gav upphov till en intressant fikadiskussion kring gatukonst som politiskt medium. Vi funderade på vilken typ av graffiti som finns runt om i Västmanland och vad de ger uttryck för? Är det meningslöst klotter? Är det marginaliserade, utan röst, som försöker nå ut till omvärlden? Vad är det som avgör om vi anser att graffiti är konst eller vandalism? Beror det på vilket kön vi har, vart vi bor, hur utbildade vi är och vår inkomst? Gör det skillnad om signeringen av verket är gjord av en världskändis? Eller skulle vi även hänföras av sprejade budskap på en betongvägg i Bäckby? Som alltid i akademin tenderar frågorna bli fler än svaren.

Fikat avslutades med att en kollega började nynna Simon och Garfunkels låt om det moderna samhällets tomhet och utanförskap (The Sound of Silence): ”And the sign said, The words of the prophets are written on the subway walls. In tenement halls, And whispered in the sounds of silence”. Texten fick plötslig en ny mening. Är graffitimålare vår tids profeter? Som med sin kreativa förmåga förmår skapa (under-)verk som ger oss insikter om oss själva, våra handlingar och vår samtid.

Fikasnacket fick mig att gräva lite i forskningen. Graffiti har en lång och komplex historia. Redan under antiken ristade människor politiska budskap på husväggar. Under 80-talet blir graffitin alltmer kontroversiell och det skapas lagar för att få bukt med ofoget. Kriminaliseringen till trots har graffitin med åren blivit ett globalt fenomen och en uppskattad konstform. Forskarna har sedan 70-talet försökt klassificera och förklara graffiti och hur dess budskap ska förstås. Är det uppmaningar till handling, kritik mot rådande regim eller identitetsförklaringar? Olika typer av verks geografiska spridning och individers inställning till graffiti har också studerats. Graffiti anses i en del fall ge färg och estetisk försköning till betonggrå försummade områden och bidra till att dra in besökare och förbättra trygghet och lokala ekonomier.

Hur vi ställer oss till graffiti är ofta individuellt. Själv är jag svag för den typ av skarpsinne och elegans som Banksy uppvisar. Och som sagt, en solig söndag i mars skapade han eftertanke och trevlig samvaro hos tre generationer. Bara en sådan sak! Men, vad säger egentligen mitt kostsamma besök i presentshopen efter utställningen om både mig själv och samtiden? Är jag och min nya ”Banksy-hoodie” en del av en installation nu? Eller är det bara så enkelt som han själv ska ha uttryckt det när ett av hans verk såldes för rekordsummor, ”I can’t believe you morons actually buy this shit”.