Barn kan ha svårare att förstå pengar

När vår dotter var fem år gammal frågade hon en dag: ”Hur kan man köpa saker med papperslappar [sedlar]?”

Hela krönikan som pdf Pdf, 7.8 MB.

När vår dotter var fem år gammal frågade hon en dag: ”Hur kan man köpa saker med papperslappar [sedlar]?”

I alla tider har människor idkat byteshandel – med bärnsten, djurhudar och verktyg och senare med eftertraktade metaller (som guld och silver).

Så småningom kom olika slags monetära system dominera handel, kommers och arbete. Det kom att göra att relationerna mellan människor alltmer kom att präglas av förnuft och utbyte, snarare än av känslor och gemenskap. Om denna förändring och dess konsekvenser skrev bland annat den tyske sociologen Georg Simmel redan runt år 1900.

Redan när mynt började användas för flera tusen år sedan, liksom senare med introduktionen av sedlar, hade dessa föremål ett värde i sig som var ett lägre än det värde (köpkraften) som de representerade. Kort sagt var och är än i dag värdet av råvarorna och tillverkningskostnaden för en hundrakronorssedel många gånger lägre än sedelns ”icke-materiella” värde. Men även om pengarna hade ett större icke-materiellt värde gick de att hålla i handen, kunde överlämnas vid en bilförsäljning och inte minst läggas i en spargris. Detta var normalfallet fram tills i dag. Därför kunde barn lättare förstå pengar som något konkret – som att tjugo enkronor har en given vikt, kan växlas mot fyra femkronor eller två tior (förr i sedelformat) eller kan utbetalas för en timmes jobb.

Med vad ekonomer och sociologer kallar en ökad ’finansiering’ av samhället och en övergripande digitalisering har pengarna kommit att bli ännu mer abstrakta för människor. Nu är det inte bara pengarnas (ibland urholkade!) värde som är abstrakt utan även deras materialitet. På ren småländska kan vi inte längre känna, lukta eller smaka på pengarna. Inte heller kan vi bli tvingade att tvätta händerna efter pengahanteringen (med hänvisning till mynten som smittohärdar).

Mynt och sedlar kan inte ens användas som betalningsmedel i vissa affärer eller ens på banken, vilket många människor bittert har fått erfara.

Med allt detta sagt kan man tänka sig att framtidens barn får svårare att förstå och hantera pengar, ty det är inte längre pengar i materiell skepnad, utan ogripbara (och ibland obegripliga) ”monetära” värden omvandlade till ettor och nollor i den virtuella världen där det numera till och med finns digitala valutor (så kallade kryptovalutor). Så att hämta pengar via en uttagsblankett (kommer ni ihåg dem?) på banken eller att de försvinner i handen, plånboken eller i bankboken upplevs annorlunda än om de försvinner i datorn eller appen. Problemet blir därmed att även om förlusten av ettor och nollor, åtminstone initialt, kanske inte renderar så många tårar – finns risken att den gör det på lång sikt.

Snabba sms-lån, med skyhöga räntor, långivarnas beredvillighet att ”hjälpa oss att få det vi vill ha” låser in allt fler i livslång (över)skuldsättning. Nu menar jag inte att det bara är (frånvaron av) pengar (mynt och sedlar) som är problemet. Att mynt och sedlar försvinner är bara en konsekvens av en större utveckling.

Många forskare har beskrivit konsekvenserna av ett alltmer utpräglat konsumtions- och finanssamhället. Det vi vet är att dessa samhällsförändringar påverkar människor såväl i stort som smått.

Därför tycker jag att vi forskare och alla andra behöver gräva mer vad som händer när monetärt värde inte bara finns i föremål av metall och ”papperslappar” som vår dotter kallade dem, utan när värdet förlorar kopplingen till något materiellt. Och kanske allra viktigast; vad gör det med oss? Precis när jag vittjade min spargris inför varje jul kan jag fortfarande känna ”kicken” de gånger jag håller i en bunt sedlar med Selma, Ingemar eller varför inte George Washington – kanske därför jag känner att ”cash is king”!