Abstracts – Den 19:e nationella historiedidaktiska konferensen

Om hoppet för historieundervisning i Antropocen: lärdomar från den gyllene grodan

I denna presentation undersöks hur Antropocen destabiliserar centrala begrepp som historiemedvetande, narrativitet och agens, och därigenom öppnar en spänning mellan kritisk dekonstruktion och behovet av orienterande berättelser. Utgångspunkten är en teoretisk dialog mellan Adornos konsekventa varningar för hur stora berättelser tenderar att dölja lidande och makt och Blochs begrepp om docta spes, ett ”insiktsfullt hopp” som tar fasta på det utopiska ”ännu‑icke” (the not‑yet), det vill säga historiska möjligheter bortom det givna. Frågan är om och hur historia kan bidra med hopp utan att reproducera modernitetens metanarrativ. Mot denna bakgrund används fallet med den panamanska ”gyllene grodan” som ett exempel som tvingar samman multiskalära förlopp, från mikrobiologi till global handel och från postkolonialt tänkande till nationell identitet. Frågor om vem som handlar, när historien börjar och slutar, och vad som räknas som historiskt relevant blir därmed kontroversiella snarare än givna. Presentationen diskuterar hur detta fall belyser en kunskapsteoretisk komplexitet där den historiska bildningen och utbildningen varken kan nöja sig med att lägga till naturvetenskapliga aspekter eller helt överge humanistiska tolkningsramar, utan i stället erkänna spänningen mellan kritik och hopp som produktiv.

Litteratur:

Chakrabarty, D. (2018). The climate of history in a planetary age.​

Bloch, E. (1986). The principle of hope.​

Rüsen, J. (2017). Evidence and meaning. A theory of historical studies.​

McGregor, H. E. et al. (2021). A wicked problem. Rethinking history education in the Anthropocene.​

Nordgren, K. (2023). History curriculum in the Anthropocene – how should we tell the story

Historiebruk, AI-användning och hantering av ”fake pasts” i historieundervisning på gymnasiet: rapport från en pilotstudie.

Det senaste decenniets oroande utveckling med desinformation som sprids i snabb takt på sociala medier gäller inte enbart det som kallats för ”fake facts”, utan också historiska skildringar, i vad som skulle kunna kallas för ”fake pasts”.

Ett exempel är plattformen X (tidigareTwitter), om vilken en FN-rapport år 2022 konstaterade att närmare 20 procent av påståenden eller uttalanden om Förintelsen som förekom på plattformen var antingen historieförvanskande eller -förnekande. I en nordisk kontext har man kunnat se att historieförfalskning pågår, till exempel i form av AI-manipulerade bilder från Förintelsen, vilket kan bidra till att underminera decennier av samlad historisk forskning.

Att detta nya läge påverkar historieämnet, elever och deras lärare är rimligt. Men på vilka sätt? I denna presentation kommer pilotstudien ”Historiebruk, AI-användning och ’fake facts’” att redovisas. Implikationer från pilotstudien, som består av intervjuer med verksamma historielärare på gymnasiet, kommer att dras inför kommande forskningsansökningar om historiebruk, AI-användning och hantering av ”fake pasts” i gymnasieskolans historieundervisning.

Thinking about you

Sedan 2023 har AI-användningen ökat kraftigt med stor påverkan på skolan. Mycket har handlat om problem med elevers AI-användning och fusk (Kindenberg 2024). Även bland lärare förekommer AI-användning, exempelvis för planering, uppgiftskonstruktion och undervisningsinnehåll. Forskningen om AI i historieämnet är ännu begränsad och präglas av två problem: Dels dominerar ett teknikoptimistiskt narrativ, en tendens som länge kännetecknat ny teknik i skolan (Cuban 1986, 2001). Dels är studierna primärt småskaliga och fokuserar på specifika användningsområden. Forskning har exempelvis undersökt chatbotar i form av historiska personer, och potentialen att utveckla elevers historiska kunskaper och kritiska tänkande (Issayev & Apendiyev, 2025; Shanghvi et al. 2025; Mierwald, 2024). Annan forskning har diskuterat en möjlig omtolkning av lärarrollen (Kohler 2024), eller hur AI kan ´bidra till individuell undervisning (Wang & Gou 2025; Yurt 2024), samt dess förutsättningar transformera historieundervisningen från passiv faktainlärning till aktiv och undersökande undervisning (Oglu 2025). Däremot saknas forskning om vad lärares användning innebär för vilken historia som förmedlas. Ett behov av ökad kunskap föreligger. En fråga att undersöka är således vad AI-användning innebär för vilken historia som förmedlas, vilka perspektiv som framträder och vilka grupper som synliggörs respektive osynliggörs. Presentationen kommer behandla en tankeskiss till ett potentiellt framtida forskningsprojekt. Referenser: Cuban, L. (1986). Teachers and machines: The classroom use of technology since 1920. Teachers College Press.

Litteratur:

Cuban, L. (2001). Oversold and underused: Computers in the classroom. Harvard University Press. Issayev, M., & Apendiyev, T. (2025). Teaching history with the help of information and digital technologies. E-Learning and Digital Media, 0(0).

Kindenberg, B. (2024). ChatGPT-generated and student-written historical narratives: A comparative analysis. Education Sciences, 14(5). Kohler, K. (2024). You only need to change your direction: A look at the potential impact of ChatGPT on education. Technology in Language Teaching & Learning, 6(1). Mierwald, M. (2024). Chatting about the past with artificial intelligence: A case study of pupils’ interaction with ChatGPT while completing a history-learning task. Journal of Educational Media, Memory, and Society, 16(2).

Oglu, N. B. M. (2025). Using Innovative Technologies In Teaching History: Theoretical Foundations, Methodological Approaches, And Pedagogical Implementation. European International Journal of Pedagogics, 5(11),

Shanghvi, K., Thakare, G., Velayudhan, A., Rajendran, R., & Ganesh, L. T. (2025). Conversations for learning: Designing personified historical chatbots to enhance critical thinking in K-12 students. International Association for Development of the Information Society.

Wang, M., & Guo, W. (2025). The potential impact of ChatGPT on education: Using history as a rearview mirror. ECNU Review of Education, 8(1), 41–48.

Yurt, E. (2024). AI-powered personalized education: Impacts on student achievement and future perspectives. International Society for Technology, Education, and Science

Spirande historieundervisning: Historia på förskolans vis

I min kommande avhandling undersöker jag ett nytt fält för svensk historiedidaktik - förskolan. Med hjälp av en etnografisk ansats ämnar jag bidra med kunskaper om hur undervisning i de samhällsvetenskapliga ämnen, specifikt historia, genomförs i förskolan. I förskolans läroplan står endast att förskolan ska ” överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa”. Trots den vaga skrivningen är förskolan viktig. Den är den första utbildningsinstansen. Som varande sådan grundlägger den för både livet som helhet och för den fortsatta utbildningen.

Fältarbetet genomfördes på tre olika förskolor och omfattar barn i åldern 1–2 år samt 4–6 år. Empirin skapades genom deltagande observationer som dokumenterades i fältanteckningar. Som komplement användes ljudinspelningar och fotografier. Den teoretiska väv som används i analysen utgörs av estetik som sinnesförnummen kunskap, historiedidaktik och förskoleforskning. Centrala analytiska begrepp är som om, som är, undervisning i, om och genom historia samt historiemedvetande och begreppsparet lilla och stora historien. Väven syftar till att begreppsliggöra den undervisning som observerats.

I skrivande stund färdigställs avhandlingen och på konferens ämnar jag presentera delar av resultaten.

Litteratur:

Cassirer, E. (2009). The philosophy of the Enlightenment. Princeton University Press. (1951)

Olofsson, H. (2019). Historia på högstadiet: Historiekulturella yttringar i och utanför ett klassrum i Sverige hösten 2009 [Doktorsavhandling, Karlstads universitet]. DiVA. https://kau.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1351168&dswid=-8876

Pramling, N. (2020). Lekresponsiv undervisning. I A.-L. Lindgren, N. Pramling, & R. Säljö (Red.), Förskolan och barns utveckling: grundbok för förskollärare (2 uppl., ss. 211-225). Gleerups.

Pramling, N., & Wallerstedt, C. (2019). Lekresponsiv undervisning – ett undervisningsbegrepp och en didaktik för förskolan. Forskning om undervisning och lärande, 7(1), 7-22.

Pramling, N., Wallerstedt, C., Lagerlöf, P., Björklund, C., Kultti, A., Palmér, H., Magnusson, M., Thulin, S., Jonsson, A., & Pramling Samuelsson, I. (2019). Play-responsive teaching in early childhood education (Vol. 26). Springer. https://doi.org/https://doi.org/10.1007/978-3-030-15958-0 Länk till annan webbplats.

Redvaldsen, D. (2023a). Not by the book: the teaching of history in Norwegian kindergartens. History Education Research Journal, 20(1). https://doi.org/https://doi.org/10.14324/HERJ.20.1.03 Länk till annan webbplats.

Skjæveland, Y. (2017). Learning history in early childhood: Teaching methods and children’s understanding. Contemporary Issues in Early Childhood, 18(1), 8-22. https://doi.org/10.1177/1463949117692262 Länk till annan webbplats.

Skolverket. (2018). Läroplan för förskolan, Lpfö 18. Skolverket. https://www.skolverket.se/getFile?file=4001 Länk till annan webbplats.

Vaihinger, H. (1925/ 2009). The philosophy of 'as if': a system of the theoretical, practical and religious fictions of mankind (C. K. Ogden, Trans.). Martino Pub.

Wessell Jr, L. P. (1972). Alexander Baumgarten's Contribution to the Development of Aesthetics. The Journal of Aesthetics and Art Criticism, 30(3), 333-342. https://doi.org/10.2307/428739 Länk till annan webbplats.

Historia i en ny beredskapstid: Oljeberget i Jönköping som historiedidaktisk resurs

I en samtid där frågor om krisberedskap, energiförsörjning och samhällssäkerhet åter har blivit centrala aktualiseras också historiska erfarenheter av beredskap. Skolan är en central arena där elever möter tolkningar av det förflutna som bidrar till att forma förståelsen av dåtid, nutid och framtid. Mot denna bakgrund undersöker detta paper hur lokal beredskapshistoria kan användas som historiedidaktisk resurs i en ny beredskapstid. Detta paper presenterar ett pågående projekt om det så kallade Oljeberget i Jönköping, ett lokalt beredskapslager där olja och flygbränsle förvarades under kalla kriget.1 Genom arkivstudier, platsbaserade undersökningar och intervjuer med personer som arbetat vid depån studeras den lokala beredskapens organisering och betydelse. Papret diskuterar hur denna lokala historia kan bidra till att utveckla elevers historiemedvetande2 genom att relatera kalla krigets beredskap till dagens diskussioner om säkerhet och resiliens. Vidare presenteras arbetet med att utveckla ett digitalt undervisningsmaterial baserat på projektets källor, där arkivmaterial, platsdokumentation och intervjuer integreras för att möjliggöra undervisning som knyter samman lokalhistoria, samhällsfrågor och historiska perspektiv på beredskap.

1 Petersson, Olof. Beredskapsminnen i Jönköping. GudmundsGillet, årsbok 2001. Wangström, J. Länets dolda rum – en hemlig historia. Utflykt. Nr. 6 (2023/2024). Mossmark, F. Miljösäkring och rening av PFAS vid SGU/Statens oljelager. (SGU 2022) https://www.naturvardsverket.se/4acc0a/contentassets/17c75494028e499ba6403ecb54db0f06/7-fredrikmossmark-sgu.pdf

2 Ex. Ammert, N. Historiemedvetande och människors villkor I Att lära från, om och med historia. Historiemedvetande, moral och didaktik, Ammert, Niklas, Edling, Silvia, Löfström, Ja och Sharp, Heather (2023). Karlsson, K.G. Historia, historiedidaktik och historiekultur – teori och perspektiv I Historien är närvarande. Historiedidaktik som teori och tillämpning, Karlsson, Klas-Göran & Zander, Ulf (Red.). (2014). Thorp, R. Vad är ett historiemedvetande egentligen och varför är det viktigt? Aktuellt om historia, 2013:2: 97– 11 (2013)

The Evolution of Local History in Swedish History Education: Tracing the Historical Development of Local History in Curriculum and Policy Documents

This presentation examines how the local perspective in history education has been named and positioned in Swedish national curricula, syllabi, and education policy documents from the late nineteenth century to 2022. It traces shifts in terminology and analyzes how the local has been articulated within different curriculum contexts across reform periods. The study applies a diachronic document analysis and draws on curriculum theory as developed by Tomas Englund (1997) and Ninni Wahlström (2016). Their models of curriculum codes and educational conceptions serve as analytical tools for interpreting how changes in naming and positioning reflect broader shifts in societal ideals and orientations of schooling. The material consists of selected national curricula and syllabi, government bills and proposals, official committee reports, and parliamentary documents pertaining to history education. The article contributes to the analysis of how shifts in naming and positioning of the local perspective reflect changing curriculum codes and societal ideals in Swedish history education.

References:

Englund, T. (1997). Utbildning som "public good" eller "private good"? Svensk utbildningspolitik i ett internationellt perspektiv. HLS Förlag.

Wahlström, N. (2016). Equity: A central notion in a curriculum for all? A study of curriculum reform in Sweden.Springer.

Ei krise utan historie? Berekraft, klima og natur som tema i det norske historiefaget sine lærebøker

Den pågåande klima- og naturkrisa stiller utdanningsfeltet overfor grunnleggjande spørsmål: Kva er føremålet og kva utgjer viktig kunnskap og ferdigheiter i ei tid med aukande økologisk destruksjon? Innan det norske skulesystemet har spørsmåla blitt forsøkt adressert gjennom læreplanreforma Kunnskapsløftet 2020, der «berekraftig utvikling» blei innført som eit tverrfagleg tema. I dette innlegget rettar eg fokuset mot skulens historiefag og spør korleis faget i dagens skule handterer desse spørsmåla og svarer på læreplanen sitt tema om «berekraftig utvikling». Innlegget byggjer empirisk på ein analyse av nyare lærebøker i historie, med eit særskilt analytisk fokus på spørsmål om skalar for tid og rom, menneskeleg agens og historisk-planetarisk endring. Teoretisk hentar eg inspirasjon frå debattar om kva følger erkjenninga om den antropocene tidsalderen har for historievitskapen og tydinga av historisk kunnskap (Bonnuil og Fressoz, 2016; Chakrabarty, 2018 2021; Retz, 2021; Simon, Tamm & Domańska, 2021). Analysane dannar eit grunnlag for å drøfte i kva grad lærebøkene i historie gjer den historiske dimensjonen ved klima- og naturkrisa handgripeleg for elevane.

Litteratur:

Bonneuil, C., & Fressoz, J.-B. (2016). The Shock of the Anthropocene: The Earth, History and Us (D. Fernbach, Trans.; Translation edition). Verso.

Chakrabarty, D. (2018). Anthropocene Time. History and Theory, 57(1), Article 1. https://doi.org/10.1111/hith.12044 Länk till annan webbplats.

Chakrabarty, D. (2021). The Climate of History in a Planetary Age (First edition). University of Chicago Press.

Retz, T. (2021). The open future in peril: The Anthropocene and the political agent of humanistically oriented historiography. Rethinking History, 25(4), 440–457. https://doi.org/10.1080/13642529.2021.1984678 Länk till annan webbplats.

Simon, Z. B., Tamm, M., & Domańska, E. (2021). Anthropocenic historical knowledge: Promises and pitfalls. Rethinking History, 25(4), 406–439. https://doi.org/10.1080/13642529.2021.1985224 Länk till annan webbplats.

För att rätt lära känna sig själv: Kvinnors inkludering i den nationella historieskrivningen

Behovet av att skriva in kvinnors historia i den nationella historien och i historiemedvetandet har uppmärksammats länge. Delegation för jämställdhet i skolan, DEJA presenterade rapporten Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia. En granskning på uppdrag av Delegationen för jämställhet i skolan 2010, och där problematiserades frågan. Tanken är dock inte ny. Redan på 1800-talet utsåg den tidiga svenska kvinnorörelsen målet att skriva in kvinnor i historiemedvetandet till en central angelägenhet. I Sverige slogs principen fast 1870 i Tidskrift för hemmet, den första politiska kvinnotidskriften i landet, då Sophie Adlersparre skrev: ”…den svenska qvinnan måste skrifva sin egen historia, för att rätt lära känna sig sielf…” Stävan att integrera namngivna kvinnor i den svenska historiens kanon fortskred och till exempel blev den heliga Birgitta rörelsens särskilda symbol från 1916.

I mitt paper fokuseras den tidiga kvinnorörelsens strävan att inkludera kvinnor i den nationella historieskrivningen, ca. 1859-1919. Medeltid och andra kvinnor mobiliserades i kvinnorörelsens historiebruk, vilket syftade till att utbilda kvinnor så att de skulle nå sin nationella potential. Analysen ingår i mitt pågående projekt, som beviljats anslag inom Uppsala universitets forskningsprogram Demokrati och högre utbildning.

Historieundervisning som främjar elevers hantering av historiska redogörelser (HiRed)

Vi kommer att presentera ett pågående treårigt forskningsprojekt där vi studerar (a), vad elever behöver lära sig för att kunna hantera historiska redogörelser på ett konstruktivt sätt, och (b), hur undervisning kan utformas för att lära dem detta. Teoretiskt kan projektet kopplas till begreppet historical litteracy (Lee 2011), som riktar blicken mot den utsträckning i vilken individer kan hantera historia på konstruktiva sätt i relation till den egna samtiden. En utgångspunkt är att elevers förståelse för hur redogörelser är konstruerade påverkar deras möjligheter för historisk litteracitet – att förstå sin omvärld i ett historiskt perspektiv och därmed ha bättre möjligheter att agera i relation till omvärlden. Ett tentativt delresultat som vi vill diskutera handlar om en eventuell skillnad mellan att undervisa om historiska källor (evidence) och att undervisa om historiska redogörelser (accounts), och vad en sådan skillnad i så fall består i.

Projektet genomförs i två faser, där vi i fas 1 tillsammans med lärare i en Learning Study (Runesson Kempe 2019) under läsåret 25/26 identifierar elevernas utmaningar och tar fram undervisningsprinciper för att hantera dessa. I fas 2, som startar HT 26, skalas projektet upp och undervisningsprinciperna prövas av lärare på andra skolor och utfallet av denna undervisning relateras till jämförelsegrupper.

Litteratur:

Lee, P. (2011). History education and historical literacy. In I. Davies (Ed.), Debates in history teaching. Routledge London.

Runesson Kempe, U. (2019). Teachers and researchers in collaboration. A possibility to overcome the research‐practice gap? European Journal of Education, 54(2), 250‐260

Lågstadielärares strategier för undervisning om lokalhistoria

Den svenska läroplanen skriver fram lokalsamhället (hembygden) som ett kunskapsområde att behandla på lågstadiet. Det knyter an till en gammal undervisningstradition. Tidigare studier har visat att lärare utnyttjar olika typer av historiska spår i undervisningen om lokalhistoria, men många lärare saknar kunskaper om ”sitt” lokalsamhälles historia och är villrådiga inför denna undervisning (Stolare et al. 2021; Ludvigsson et al. 2021). Många lärare deltar dessutom sällan i systematiskt planerings- och förberedelsearbete tillsammans med andra lärare (Nordgren et al. 2021).

I ett designprojekt finansierat av Skolforskningsinstitutet (2024-2026) har forskare arbetat tillsammans med lågstadielärare i Värmland, med den övergripande frågan: Hur kan lokalhistoria göras till en meningsfull resurs på lågstadiet? I en inledande studiefas (ht 2024) läste och diskuterade lärare och forskare texter och formulerade gemensamma utgångspunkter. Den följdes av en utvecklingsfas (vt 2025) då undervisning om lokalhistoria planerades, och slutligen en utprövningsfas (ht 2025) då uppläggen testades i undervisning.

Emotional zones and feeling rules at Utøya

Utøya er i dag et levende minnested etter 22. juli-terroren. Samtidig har det, siden 2016 vært et partipolitisk nøytralt undervisningssted med formål om å fostre demokratisk engasjement (Nygård, 2025). Likevel er det også fremdeles «AUFs hjerte» og rommer latter, flørting og midnattsbad på sommerleir (Utøya AS, u.å.). Disse ulike dimensjonene former hvordan øya oppleves og konstrueres emosjonelt av ungdommer som besøker den i undervisning.

Med utgangspunkt i de teoretiske prismene «emotional work» (Hochschild, 2003), «emotional communities» (Blennow, 2019; Rosenwein, 2002) og «emotional boundaries» (Ahmed, 2014) utforsker denne artikkelen hvilke typer emosjonelt arbeid norske ungdomsskoleelever utøver mens de deltar i demokratiundervisning på Utøya. Deltagerne har enten deltatt i undervisningstilbudet «dagssamling», hvor skoleklasser tilbringer fire timer på Utøya, eller i «tredagerssamlinger» hvor utvalgte elever fra hele landet møtes og tilbringer tre dager sammen. Studien utforsker hvordan tidsdimensjonen og rammene for elevenes besøk bidrar i konstruksjonen og forhandlingen om følelsesregler og emosjonelt arbeid i ulike emosjonelle soner på øya. Datamaterialet består av delvis deltagende observasjon (Dalland et al., 2023) av totalt fem ulike besøk på Utøya, samt fokusgruppeintervjuer (Jordhus-Lier, 2023) med utvalgte elever fra hvert besøk.

Referenser

Ahmed, S. (2014). The cultural politics of emotion (2nd ed.). Edinburgh University Press.

Blennow, K. (2019). The emotional community of Social Science Teaching. Media-Tryck, Lunds universitet.

Dalland, C. P., Hølland, S., & Mifsrud, L. (2023). Observasjon som metode i lærerutdanningene. Fagbokforlaget.

Hochschild, A. R. (2003). The managed heart: commercialization of human feeling. University of California Press.

Jordhus-Lier, D. (2023). Fokusgrupper som metode. Cappelen Damm Akademisk.

Nygård, M. (2025). 22. juli - krisen, traumet og veien videre. In T. A. Trippestad, M. Roos, & E. Eidsvik (Eds.), Utdanningspolitikk som krisefabrikk: Håndbok i norske skolekriser. Cappelen Damm Forskning. https://doi.org/https://doi.org/10.23865/cdf.268.ch9 Länk till annan webbplats.

Rosenwein, B. H. (2002). Worrying about Emotions in History. American Historical Review, 107(3), 821–845. https://doi.org/10.1086/532498 Länk till annan webbplats.

Utøya AS. (u.å.). AUFs hjerte. Utøya. https://utoya.no/aufshjerte/ Länk till annan webbplats.

Historiebruk och progression i elevers lärande

Med Maria Johansson (projektledare), Kenneth Nordgren (projektledare), Malin Ernidotter Virtanen, Stefan Jeppsson, Carolina Köhler Mossfeldt, Helena Palmborg, Sofie Lennman, Therese Personne, Jessica Clayton, Ulrika Gurestam, Katarina Rudling, Anna Wallbäcks och Petra Åslund.

Historia används för att tolka samtiden, genom att uttrycka identiteter, och som argument för att påverka omgivningen. För historieundervisningen är historiebruk ett viktigt lärandemål som ger eleven redskap att tolka relationer mellan minneskulturer och populism i det offentliga samtalet. Som lärandemål är historiebruk dock komplext. Forskning påtalar och lärare vittnar om svårigheter att konstruera meningsfull historiebruksundervisning. I sessionen presenteras ett pågående Skolfi-projekt, där en utgångspunkt varit att elever har nytta av att utveckla en modellförståelse för att närma sig komplexa lärandemål som historiebruk. Lärare från mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet berättar om sin genomförda undervisning och visar preliminära resultat. Under de två hittills genomförda interventionerna har eleverna aktivt arbetat fram lärandemodeller för att fördjupa såväl innehållskunskap som teoretisk förståelse. Projektet intresserar sig också för hur elever över tid utvecklar kunnande och förmågor, och hur progression kan byggas över årskurser och stadier. Sessionen avslutas med en diskussion om hur historiedidaktiska överväganden om historiebruk kan sammanföras med matematikdidaktiska teorier om lärande genom modeller. En viktig fråga som adresseras är hur lärare utifrån elevers behov och ålder behöver balansera stödstrukturer med utrymme för elevers agens.

Litteratur:

Brousseau, G. (2006). Theory of didactical situations in mathematics: 1970–1990, Springer.

Davydov, V. V. e. (2008). Problems of developmental instruction: A theoretical and experimental psychological study, Nova Science Publishers, Incorporated.

Åström Elmersjö, H. (2021). Historielärares syn på historisk kunskap och undervisning om historiebruk. Nordidactica: Journal of Humanities and Social Science Education 11(202).

Fröding Reyes, J. (2026). Historiebruk i klassrummet: En frågedriven undervisningsintervention i gymnasieskolan (Doctoral dissertation, Karlstads universitet).

Johansson, M. (2023). Interkulturalitet och historia: Historieundervisningens teori och praktik i en mångkulturell värld, Karlstads universitet.

Nordgren, K. (2016). How to Do Things With History: Use of History as a Link Between Historical Consciousness and Historical Culture. Theory & Research in Social Education.

Presentation av avhandlingen: Historiebruk i klassrummet. En frågedriven undervisningsintervention i gymnasieskolan (Fröding Reyes, 2026).

På konferensen kommer jag att presentera avhandlingens huvudresultat och en modell för historiebrukslärande. Syftet med avhandlingen var att undersöka undervisning om, och elevers förståelse av, historiebruk. Genom en undervisningsintervention där en yrkesgymnasieklass arbetade med Black Lives Matter-protesterna och rivningarna av Columbusstatyer sommaren 2020, studerades hur frågedriven undervisning (FDU) om historiebruk kan genomföras i praktiken. Empirin utgörs av klassrumsobservationer, elevgruppers samtal, intervjuer med elever och lärare samt klassrumsmaterial och examinationsuppgifter insamlade under hösten 2021.

Det teoretiska ramverket bygger på begreppen historiemedvetande (Rüsen, 1989, 2005), historiekultur och historiebruk samt på Brousseaus (2002, 2007) teori om didaktiska situationer. Resultaten visar att historiebruksundervisning genom FDU har stor potential att utmana och utveckla elevernas historiemedvetande. Samtidigt krävs att både lärare och elever ges förutsättningar – och ett didaktiskt kontrakt – som stödjer ett sådant arbetssätt.

Interventionen innebar förändringar i undervisningens tempo och i sättet att närma sig historien, vilket också bidrog till att stärka elevernas narrativa kompetens (Rüsen, 1989, 2005) och deras förmåga att resonera om historiebruk. Studien visar även att undervisning om samtidsrelaterade historiebruksfrågor behöver beakta elevernas skilda förutsättningar, värderingar och föreställningar om det förflutna och samtiden. Sammantaget framhäver avhandlingen historiekulturens centrala betydelse för undervisning och lärande av historiebruk.

Litteratur:

BROUSSEAU, G. 2002. Theory of Didactical Situations in Mathematics. Didactique des Mathématiques 1970-1990, Dordrecht, Kluwer Academic Publishers

BROUSSEAU, G. 2007. Iniciación al estudio de la teoría de las situaciones didácticas/Introduction to study the theory of didactic situations: Didactico/Didactic to Algebra Study, Buenos Aires, Libros del Zorzal.

RÜSEN, J. 1989. The Development of Narrative Competence in Historical Learning — An Ontogenetic Hypothesis concerning Moral Consciousness. History and Memory, 1, 35-59.

RÜSEN, J. 2005. Narrative Competence: The Ontogeny of Historical and Moral Consciousness. History: Narration, Interpretation, Orientation. New York: Berghahn Books.

Att bygga historisk kunskap genom historiska platser och kulturarv i SO på lågstadiet: Mellan disciplin och vardagsliv

Detta paper bygger på ett pågående projekt, ”Att skapa en känsla av gemenskap: Det lokala kulturarvet i samhällskunskapsundervisningen i grundskolan” (Skolforskningsinstitutet). Tidigare forskning har visat att lärare önskar inkludera kulturarv och besök till historiska platser i sin undervisning, men att de möter utmaningar i form av begränsade ekonomiska och tidsmässiga resurser (Zipsane m.fl. 2018). I vårt projekt strävar vi efter att hitta sätt att övervinna dessa hinder genom att utnyttja det kulturarv som finns nära skolorna. Blickarna riktas i projektet mot det som kan beskrivas som det icke-institutionella kulturarvet, med ambitionen att utveckla en didaktisk modell som kan bli ett redskap för att planera lektioner med detta fokus (Sjöström 2022; Harris & Bilton 2019).

Det övergripande forskningsproblemet i projektet handlar om att utveckla kunskap— tillsammans med undervisningsstrategier— för att stärka elevers koppling till lokal kunskap och närmiljön. En utgångspunkt är att försöka väva samman olika former av kunskap och att integrera emotionella och kroppsliga erfarenheter med kognitiv förståelse i undervisningen (Ludvigsson et al. 2024). Målet är att ge elever möjlighet att fysiskt engagera sig i platser genom att de ska få uppleva spåren och lämningarna av historien som finns i deras omgivning. Det fysiska mötet betraktas som centralt för att utforska hur kulturarv kan främja platsanknytning och en känsla av tillhörighet. I just detta papper kommer särskild vikt att läggas vid förhållandet mellan specialiserad kunskap och vardagskunskap för att problematisera vad som kan utgöra kraftfull kunskap i SO-undervisningen på lågstadiet.

Litteratur

Harris, R. and Bilton, H. (2019). ’Learning about the past: Exploring the opportunities and challenges of using an outdoor learning approach’. Cambridge Journal of Education, 49(1), 69-91, DOI: https://doi.org/10.1080/0305764X.2018.144241 Länk till annan webbplats.

Ludvigsson D., Stolare M. & Trenter C. (2024). Here and Now at historic sites. Pupils and guides experience heritage. Cambridge University Press new Element Series on Critical Heritage Studies.

Sjöström, J. & Tyson, R. (2022). Didaktik för lärande och bildning. (Första upplagan). Stockholm: Liber.

Zipsane, H., Löfstedt, U., Domeij Lundborg, M. (2018). Kulturarvsinstitutionerna och skolväsendet – En forskningsöversikt. Nordisk center för kulturarvspedagogik. https://nckultur.org/wp-content/uploads/2021/03/ForskningsoversiktSamarbeteKulturarvochSkola_18.pdf Länk till annan webbplats.

Den svenska radikalnationalismen och historieundervisningen: några nedslag i det tidiga 1900-talets diskussioner om historisk mening

I mitt paper dryftar jag synen på skolans historieundervisning hos några ledande aktörer i svensk offentlighet i början av 1900-talet som har de gemensamt att de kan beskrivas som ”radikalnationalister” samtidigt som de gav uttryck för en tydlig uppfattning om vad en meningsfull historieundervisning borde innehålla.

Den idag mest namnkunnige av dessa personer är sannolikt statsvetarprofessorn Rudolf Kjellén vars debattartikel i två delar Historieundervisningens renässans från 1917 bildar utgångspunkt för min text. En grundläggande idé i Kjelléns artikel var att historieundervisningen inte uteslutande eller ens främst fick handla om förmedling av objektiva fakta. ”Folket med den underbaraste historia af alla” måste genom skolans undervisning ”få näring för sitt historiska medvetande” och inte längre ”förkvävas i kateketisk kunskapslära.”

Syftet med mitt paper är att söka blottlägga resonemang om en samtids- och framtidsorienterade historieundervisning hos radikalnationalistiskt färgade aktörer. Jag intresserar mig särskilt för förbindelser i aktörernas tankevärldar mellan idéer om nationellt och historiskt medvetande. Sådana förbindelser kan i ett längre begreppshistoriskt perspektiv kasta ljus över historiemedvetandebegreppet förvandlingar och sätta vår egen tids diskussioner om historieämnets mening i relief.

Litteratur:

Berger, Stefan:” De-Nationalizing History Teaching and Nationalizing it Differently!” i Carretero, Mario, Asensio Brouard, Mikel Mirena & Rodríguez Moneo, María (red.). History education and the construction of national identities.Charlotte, NC: Information Age Pub 2012.

Edgren, Lars & Edgren, Monika: ”Nationaldemokraterna, demokratin och kulturkampen. Om Sverigedemokraternas ideologiska förebilder.” I Nyzell, Stefan & Lindholm, Susan (red.), Människor, mening och motstånd: en vänbok till professor Mats Greiff, Malmö universitet, Malmö, 2020.

Kjellén, Rudolf. ”Historieundervisningens renässans”, del I, NDA 1917-08-31; del II, NDA 1917-09-08.

Lundström, Markus: ”Den svenska radikalnationalismens genesis” i Historisk tidskrift 145:2, 2025.

Olofsson, Hans: ”Nationalism som ”dålig klang” eller ”att gilla sitt land”? Om ett politiskt laddat grundbegrepp i högstadiets historieundervisning.” i Kvande, Lise &, Olofsson Hans, red. Begreper om og i samfunnet. Teori, empiri og analyse av begrepsforståelse og -læring i samfunnsfag. Oslo: Universitetsforlaget;

Vi kan nu redovisa hur lärare i Värmland valde att göra: Vilka aspekter av lokalsamhällets förflutna de valde att lyfta fram och arbeta med, vilka strategier för undervisning som identifierades, vilka specifika resurser som lyftes fram under planeringen av undervisningen, samt vilka utmaningar som identifierades under processen.

Gymnasieelevers epistemiska uppfattningar och resonemang om motstridiga historiska tolkningar

Här presenteras mitt pågående licentiatprojekt i historiedidaktik, där jag avser undersöka relationen mellan gymnasieelevers historiespecifika epistemiska uppfattningar och hur de resonerar kring historiska tolkningar. Historieämnet bygger i hög grad på tolkning av ett förflutet som inte längre existerar, men elever uppmärksammar ofta denna tolkande dimension endast i begränsad utsträckning i undervisningen. Studien utgår från forskning om epistemiska uppfattningar i relation till historieämnet och elevers historiska resonemang (Maggioni, 2010; Sendur et al., 2022; Stoel et al., 2017) och forskning om elevers uppfattningar om och förmåga att arbeta med (motstridiga) historiska tolkningar (Chapman, 2009, 2024; Marczyk et al., 2022). Datainsamlingen är tänkt att omfatta enkäter om epistemiska uppfattningar, intervjuer samt skriftliga uppgifter där elever analyserar och jämför andrahandskällor i form av olika historiska tolkningar. Materialet samlas in före och efter en undervisningsintervention för att möjliggöra analys av både förändringar i elevers föreställningar och deras historiska resonemang, samt av relationen däremellan. Studien syftar till att fördjupa förståelsen av hur underliggande uppfattningar på olika nivåer relaterar till elevers historiska resonerande inom ett specifikt område, och förväntas bidra till både forskning om epistemiska föreställningar i historieundervisningen och utvecklingen av undervisning som stärker elevers förståelse av historieämnets tolkande karaktär.

Litteratur:

Chapman, A. (2009). Towards an interpretations heuristic :a case study exploration of 16-19 year old students’ ideas about explaining variations in historical accounts. In Doctoral thesis, Institute of Education, University of London.Institute of Education, University of London. http://ethos.bl.uk/OrderDetails.do?did=1&uin=uk.bl.ethos.534862

Chapman, A. (2024). Historical interpretation as the foundational concept for history education. Revista de Historia (Concepción), (31)

Maggioni, L. (2010). Studying epistemic cognition in the history classroom: Cases of teaching and learning to think epistemologically.

Marczyk, A. A., Jay, L., & Reisman, A. (2022). Entering the Historiographic Problem Space: Scaffolding Student Analysis and Evaluation of Historical Interpretations in Secondary Source Material. Cognition and Instruction, 40(4), 517–539.

Sendur, K. A., Drie, J. van, & Boxtel, C. van. (2022). Epistemic beliefs and written historical reasoning: Exploring their relationship. Historical Encounters: A Journal of Historical Consciousness, Historical Cultures, and History Education, 9(1), 141–158.

Stoel, G., Logtenberg, A., Wansink, B., Huijgen, T., van Boxtel, C., & van Drie, J. (2017). Measuring epistemological beliefs in history education: An exploration of naïve and nuanced beliefs. International Journal of Educational Research, 83, 120–134. (vdc.100067898919.0x000001).

Mening med att läsa i historia – teoretiska och analytiska perspektiv

Mot bakgrund av sjunkande läsvanor och minskad läsförmåga bland ungdomar [1] har jag i min avhandling undersökt gymnasielärares och elevers erfarenheter och överväganden som påverkar val av texter i historieundervisningen och elevers beslut att läsa eller avstå från läsning samt hur detta kan förstås som mening.[2] Genom ett socialkonstruktivistiskt och hermeneutiskt ramverk, baserat på upprepade intervjuer, identifieras tre meningspositioner: läsning som källa till kunskap, läsning för att förstå och läsning som grund för diskussion. Dessa positioner samspelar med deltagarnas förståelse av historieämnet och utgör grunden för det nyintroducerade begreppet läs-ämnesförståelse. I presentationen diskuteras begreppet läs-ämnesförståelse, vilket förstås som förståelse av mening med att läsa i historia såsom den som läser förstår ämnet och textens roll i ämnet. Studiens resultat visar att både lärare och elever har erfarenheter av att mening med läsning skiftar beroende på vad det eventuella läsande syftar till samt att mening kan härledas till olika historiedidaktiska positioner och till ämnesförståelse. Studien bidrar till förståelse för vilka möjligheter och utmaningar som finns i relation till läsning av text i historieundervisningen. Vidare bidrar studien till ökad förståelse för hur mening med läsning påverkar historieundervisning samt hur läs-ämnesförståelse påverka läsning. Keywords: historiedidaktik, läs-ämnesförståelse, läsning.

Litteratur:

[1] Vinterek, Monika; Winberg, Mikael; Tegmark, Mats; Alatalo, Tarja och Liberg; Caroline, “The Decreases of School Related Reading in Compulsory School – Trends Between 2007 and 2017” i Scandinavian Journal of Educational Reacearch, November 2020.

[2] Stormats, Karen, Mening med att läsa i historia: Lärares och elevers erfarenheter av mening med att läsa skriven text i historieämnet i gymnasiet utifrån läs-ämnesförståelser. Högskolan Dalarna, Institutionen för kultur och samhälle, Pedagogiskt arbete, 2025