Julia Callegari försvarar sin avhandling i socialt arbete

Sammanfattning

Att leva med långvariga skuldproblem, vad som brukar kallas för överskuldsättning, har visats ha flera negativa konsekvenser både på individ- och samhällsnivå. Samtidigt är kunskapen om hur överskuldsatta individer bemöts, förstås och erbjuds stöd av samhällets välfärdsinstitutioner mycket begränsad. Den här avhandlingen handlar om hur överskuldsatta kvinnor och män beskrivs, förstås och hanteras inom det svenska skuldsaneringssystemet. Mer precist studeras hur överskuldsatta kvinnor och män beskriver sina skuldproblem och hjälpbehov i kontakten med skuldsaneringssystemet, och hur de beskrivs och bedöms av de yrkesverksamma däri. Avhandlingens analytiska intresse är riktat mot att belysa och problematisera hur föreställningar om kön och hjälpsökande individers ansvar för sin situation kommer till uttryck i beskrivningarna som görs, och vilka klientidentiteter som skapas. Avhandlingen består av fyra delstudier, som baseras på intervjuer med yrkesverksamma budget- och skuldrådgivare och brev överskuldsatta kvinnor och män har skrivit i samband med att de ansökt om skuldsanering.

Avhandlingens resultat visar att de beskrivningar som görs av och om överskuldsatta kvinnor och män bidrar till skapandet av olika klientidentiteter. I de klientidentiteter som skapas kommer vissa föreställningar om kön och mäns och kvinnors behov till uttryck. Överskuldsatta kvinnor beskrivs vara mer hjälpsökande och ha ett mer omfattande hjälpbehov, då skuldproblemen förstås ha orsakats av bristande ekonomisk kunskap i kombination med en utsatt ekonomisk position. Mäns överskuldsättning beskrivs i stället vara orsakad av utomstående faktorer i högre utsträckning, samtidigt som de omtalas i termer av att vara ekonomiskt kompetenta och självständiga. Överskuldsatta män beskrivs på så sätt ha ett mindre omfattande hjälpbehov. Överskuldsatta kvinnor och män tenderar även att återskapa dessa identitetskonstruktioner i sina beskrivningar av sig själva och sin situation. Resultaten visar att de klientidentiteter som skapas bidrar till att rättfärdiga olika sätt att hantera och avhjälpa kvinnor och mäns skuldproblem. Den klientidentitet som skapas för kvinnliga hjälpsökande motiverar mer omfattande stödinsatser, medan den klientidentiteten som skapas för manliga hjälpsökande i stället rättfärdigar stödinsatser som lägger tonvikt vid den egna individens kapabilitet och ansvar för att lösa sin situation. Avhandlingen diskuterar hur de skilda klientidentiteter som skapas på så sätt både utmanar och återskapar de individualiserade föreställningar som har blivit alltmer rådande i den samtida organiseringen av socialt arbete, vilka betonar individens personliga ansvar för att skapa och upprätthålla ekonomisk trygghet och välfärd.