Sensorsystem och samhandling inom vården
Sensorsystem och samhandling inom vården är ett projekt inom forskarskolan FOFOS.
Tematik och syfte
Svensk hälso- och sjukvård står inför stora utmaningar där invånarna långt ifrån alltid får den vård de behöver och har rätt till. Demografiska förändringar med en ökande andel äldre och en minskade andel personer i arbetsför ålder utgör en viktig faktor.
Samtidig står invånare med komplexa vårdbehov för en stor del av samhällets vård- och omsorgskostnader. Mot bakgrund av detta finns det ett behov av att förnya hälso- och sjukvården i Sverige på ett sätt där individens hälsa, hens egna förmågor och resurser samt långsiktiga välbefinnande står i centrum – inom ramen för en allt snävare offentlig budget.
I detta kan teknik utgöra en möjlighet. Teknik, såsom sensorsystem för monitorering av hälsa på distans, digitala system och AI innebär att viktig hälsoinformation om patienten erhålls.
En försämring av en individs hälsoläge kan med dessa verktyg upptäckas tidigt och åtgärder kan sättas in. Denna typ av system kan även användas i preventivt syfte för att proaktivt stödja individen till en förbättrad hälsa.
AI erbjuder även tolkningsstöd då stora informationsmängder vägs samman och möjliggör en anpassning av behandlingsmetoderna till den enskilda individens normalnivåer. Tekniken har således stor potential i framtidens hälso- och sjukvård och kan, genom ökad tillgänglighet och bättre anpassning av vården oavsett var patienten befinner sig, såväl stödja patienten i hens vardag som innebära att högkvalitativ vård levereras inom ramen för offentliga budgetramar.
Men för att tekniken ska realisera sin potential är det viktigt att den utformas utifrån invånarnas behov och vårdgivarnas förutsättningar, utan att rådande organisering ska sätta alltför fasta gränser för vad den nya organiseringen med teknik kan bli. För att det ska ske är det viktigt att förstå hur patienter, sjukvårdpersonal och anhöriga ser på behovet av denna teknik, hur yrkesrollerna i vården påverkas då den nya tekniken implementeras och hur ledning och organisering av vården förändras när nya arbetsmetoder utvecklas med ny teknik.
Detta doktorandprojekt syftar till att, genom att utveckla tekniska lösningar i nära samverkan mellan alla berörda parter, utveckla kunskap om de möjligheter och utmaningar som tekniken utgör när hälso- och sjukvården förändras mot att erbjuda informationsdriven, tillförlitlig personcentrerad, nära vård, vilket innebär att invånaren/patienten sätts i centrum, där hen monitoreras/behandlas mer i hemmet, där all insamlad information och data om patienten tillgängliggörs och beaktas vid vård, behandling och beslut för att få bästa möjliga resultat, och där vårdpersonalen jobbar preventivt för att stötta invånarna att bibehålla god hälsa.
Utvecklingen av kunskapen i projektet kommer att bidra till att transformera hälso- och sjukvården mot ett holistiskt förhållningssätt som främjar hälsa och välbefinnande för alla invånare oberoende av geografi och socio-ekonomisk status samt säkerställer samhällets hållbarhetsomställning inom planetens gränser.
Preliminära frågeställningar
Genom att utveckla tekniska system som kan mäta och utgöra stöd vid bedömningen av hälsotillståndet hos människor kommer förståelsen för samhandling att utvecklas.
Systemen kan vara sådana som är avsedda att användas för redan sjuka personer, där det är viktigt att kunna diagnostisera och följa hälsotillståndet eller system avsedda att användas av friska personer i ett preventivt syfte, där det i stället handlar om att underlätta för individen att bibehålla hälsan och öka välbefinnandet.
Områden som är viktiga i projektet, där doktoranden kan komma att jobba med en eller flera delar, utgörs av användarvänliga sensorsystem för monitorering av hälsodata, tillförlitliga mätningar av hälsodata i distribuerade miljöer, samt tillförlitlig distribuerad signalbehandling och AI.
Valet av vilka parametrar som ska monitoreras kommer att avgöras i samråd med hälso- och sjukvården och forskare inom implementering av nya metoder och tekniker. Detta är viktigt för att åstadkomma ett systemperspektiv och utvecklingen kommer att ske i nära samverkan med de tänkta slutanvändarna (professionella och patienter/anhöriga). Projektet innehåller såväl utveckling av sensorsystemen (inklusive insamlingssystem), som användandet av redan existerande sensorsystem (där fokus i stället kommer att ligga på design av insamlingssystemet för en specifik uppgift).
Särskilt fokus kommer att läggas på användarperspektivet, både med avseende på användarvänligheten av systemet då det med största sannolikhet kommer att ske i en icke-kontrollerad miljö (t ex i hemmet) och på behovsägarnas (dvs vårdgivarna, patienterna och deras anhöriga) behov.
Parallellt med ovanstående studeras även samhandling i det sociotekniska system där tekniken ingår i syfte att bättre förstå den roll sensorsystemen, insamlingen och tolkningen av hälsodatat har i att skapa goda förutsättningar för samhandling vid komplexa vårdbehov och för att bättre möta och involvera invånare.
Handledare: Professor Maria Lindén, Medicin- och hälsoteknik, MDU
Bihandledare: Professor Elena Raviola, Design, Göteborgs universitet
Bihandledare: Dr Viktoria Zander, Hälso- och välfärdsteknik, MDU
Behovsägare: Region Västmanland, Region Sörmland, Västerås stad, Eskilstuna kommun