Professorsporträtt: Sarah Wamala Andersson

Sarah Wamala Andersson, Professor i Hälso- och välfärdsteknik, Akademin för hälsa, vård och välfärd (HVV), Avdelningen för hälso- och välfärdsteknik.

Kan du kort beskriva din akademiska karriär – vilka val har fört dig till där du är idag?

Mina akademiska drömmar började redan i tonåldern i en by som heter Kituntu, sex mil utanför Ugandas huvudstad där jag föddes och växte upp. Jag frågade ständigt många svåra frågor till min mamma och mormor som ofta blev irriterade för att de ofta saknade svar. De tyckte att jag dagdrömde eller levde i en fantasivärld. Jag kände att det fanns något mera än det jag såg kring mig i min by som var avgränsad från resten av världen. Där jag växte upp gifte sig flickor och fick barn redan i tonåldern. Trots att jag gjorde mycket tungt som många barn gör i en typisk by i Afrika (som t ex hämta vatten, balansera en tioliters vattendunk på huvudet, hitta ved, laga mat, hjälpa till med jordbruk, bygga hus mm), kände jag frihet och trygghet i min by. Jag kunde hitta många kreativa lösningar genom att prova mig fram.

Min mamma var lärare i en byskola, vilket öppnade dörren för mig och mina syskon och andra barn i grannskapet att kunna gå i skolan. Efter grundskolan var det svårt att gå vidare till gymnasium eftersom min familj saknade råd att betala skolavgifter. Jag såg inget annat alternativ än att skaffa mig en högre utbildning. Jag kunde inte se mig själv bli som de andra kvinnorna i byn. Den ständiga frågan jag ställde för mig själv var; Hur får jag ihop pengar för att betala mina skolavgifter? Jag blev entreprenör (utan att ens veta vad det var). Jag lärde mig att jobba på gården på ett affärsmässigt sätt och sälja jordbruksprodukter. Pengarna som jag fick ihop använde jag för att investera vidare. Exempelvis köpte jag jordnötter billigt, skalade, rengjorde och rostade dem och sålde dem på marknaden. Jag anställde mina syskon och kusiner att hjälpa till som arbetskraft.

Jag blev bland de få i min by att gå på gymnasium på internatskola flera mil från min by. Redan då kallades jag akademiker i min by! Jag var begåvad och förväntades att bli läkare, men ett besök på ett universitetssjukhus i Kampala fick mig att inse att för att kunna göra skillnad var jag tvungen att studera ämnen som kan fixa ekonomin och hjälpa så många som möjligt att leva ett bättre liv bortom onödig fattigdom. Sedan blev det krig, och vi blev instängda i internatskolan under ett par år och jag fick uppleva krigsmisär. På internatskolan saknade jag fickpengar och fick ihop pengarna genom att sälja mina skolanteckningar till andra ungdomar som kom från rika familjer. Mitt mål var att få höga betyg för att kunna gå på universitetet. Makerere-universitet i Kampala var högt rankad på den afrikanska kontinenten och var det enda universitet i hela landet och det var väldigt få flickor som kunde ta sig dit. Jag blev den första personen från min by att gå på universitet. Det var stort!

När jag kom till Sverige på 90-talet, var det väldig krångligt att komma in på universitet. Min mammas röst var närvarande och stark hela tiden; ”Sarah om du vill äta bröd måste du skaffa dig en utbildning och om du vill ha smör på brödet måste du skaffa dig en högre utbildning”. Med hjälp av fantastiska människor fick jag tips att skicka mina universitetsbetyg för utvärdering till Verket för högskoleservice. Jag hade så pass höga betyg och fick kvitto på att min examen motsvarade en svensk fil kand i nationalekonomi. Då kände jag att inget kunde stoppa mig, det gällde att kämpa och ta mig vidare till högre akademisk utbildning. Jag pluggade svenska, data och ekonomi på Komvux och jobbade samtidigt. Genom en riktad utbildning för invandrare med akademisk utbildning fick jag möjlighet att praktisera på Karolinska Institutet (KI) som assistent hos en intellektuell och öppensinnad kvinnlig professor. Detta ledde till att jag startade min mastersutbildning i biostatistik på Stockholms universitet samtidigt som jag arbetade vid KI. Jag blev klar snabbt och min professor uppmuntrade mig att fundera över forskningsfrågor som kan vara intressant för en doktorsexamen i ett nystartat projekt kring riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar hos kvinnor i Sverige. Mina hypoteser fastnade på sociala och psykosociala faktorer och dess betydelse för hjärt-kärlhälsa. Det var en fantastisk tid och jag lärde mig så mycket och fick även möjlighet att studera i USA och England och presentera min forskning på ett flertal internationella konferenser. Jag avlade min avhandling efter knappt fyra år vid KI. Avhandlingen fick stor medieuppmärksamhet. Det kändes stort och spännande! Året efter rekryterades jag som forskningsledare till en statlig myndighet och fick möjlighet att fortsatta forska vid KI vid sidan om. Jag blev docent vid KI tre år efter min avhandling.

Mina akademiska gärningar har gjort det möjligt för mig att träffa många intressanta personer och har tagit mig till intressanta världsdelar. Jag har till exempel kunnat göra en postdoc forskningsperiod på Nya Zeeland och genomförde spännande forskning tillsammans med duktiga kollegor där. Jag har också kunnat och slutföra en motsvarande MBA vid Stanford University tillsammans med framgångsrika företagsledare runt om världen och lärde mig bland annat hur investerarna tänker.

Min akademiska karriär har för mig mest handlat om vad jag kan göra med den än själva titeln i sig. Det har gjort det möjligt för mig att leda en stor hälsoverksamhet i region Stockholm och jag blev den första person med afrikansk bakgrund att utses av svenska regeringen som generaldirektör för en statlig myndighet. Med min vetenskapliga skolning har jag tillsammans med andra framgångsrikt implementerat flertal nationella hälsoprogram och policyarbete som har gjort livet bättre för många människor och bidragit till samhällsutveckling.

Det känns spännande att jag kan även engagera mig i samhällsdebatter, frivilligt samhällsaktiviteter, och att vara mentor och coach för flera unga personer och chefer som vill utveckla sitt personliga ledarskap för att göra skillnad. Handledning av mastersstudenter och doktorander fram till examen är en viktig del i detta.

Mitt mantra är: It is not about the academic title per se, but it is about what you can do with it to make lives better and the world a better place!

Det är fantastiskt att akademisk utbildning är tillgänglig för alla medborgare i Sverige! Trots detta får många inte del av denna fantastiska lyx som många andra bara drömmer om i andra delar av världen. Därför skrev jag tillsammans med två andra kvinnliga forskare om betydelsen av högre utbildning och för att uppmuntra yngre personer att ta vara på de fantastiska möjligheter som finns i Sverige. (Unstoppable women - does education matter? 2016).

Vilket område forskar du inom?

Mitt professorsuppdrag vid MDU är att bygga upp forskning kring hälso- och välfärdsteknik. Som en del av detta har jag initierat en ny forskningsgrupp – PREVIVE. PREVIVE fokuserar på policies, regelverk, betalningsmodeller samt evidens för nytta, effekter och risker vid implementering och användbarhet av hälso- och välfärdsteknik.

Trots att innovationer och utveckling av hälso- och välfärdsteknik ökar snabbt går implementeringen trögt och många beslutsfattare är osäkra om vilken teknik som ger mest nytta.

Det händer väldigt mycket - både inom Sverige och globalt. Det känns spännande varje dag!

Hur skulle du beskriva din forskningsmiljö vid MDU?

MDU, med sin unika placering på två campus runt Mälaren, är spännande och ger energi på många sätt. Forskningsmiljön på MDU är unik med sin tvärvetenskaplighet. Jag möter många duktiga forskare och drivna studenter. Jag trivs på min akademi som har fokus på hälsa, vård och välfärd. Jag uppskattar mina chefer som är både duktiga, open-minded och stödjande. Ett gott ledarskap är en viktig förutsättning för forskaren att ständigt utveckla sin nyfikenhet, skapa nya forskningsidéer och sedan attrahera nya forskare och studenter.

Vad är det som driver dig i din forskning?

Drivkraften för mig är att bidra med forskning som ger nytta i olika perspektiv och som bidrar till kunskaps- och samhällsutvecklingen och gör livet bättre.

I min roll som ämnesföreträdare för hälso- och välfärdsteknik drivs jag av att utveckla nya relevanta utbildningar och stödja och inspirera studenter att forska inom området eller bli intresserad av att jobba aktivt med hälso- och välfärdsteknik på vetenskaplig grund i sina verksamheter.

Jag drivs av nyfikenhet och är tacksam att forska i ett spännande och nytt område som utvecklas snabbt och ständigt. Jag är övertygad om att digitalisering och hälso- och välfärdsteknik kommer att bli allt viktigare och kan bidra till paradigmsyfte från reaktiv till proaktiv välfärd och sjukvård. Hälsan blir allt mera en viktig fråga för alla. Många vill leva längre med en god hälsa, vilket bidrar till en positiv samhällsutveckling

Jag drivs av positivitet och ständiga förbättringar i allt jag gör och hur jag utvecklas som person. Det handlar om mindset och inställning mot livet och våga vara open-minded med glädje och ödmjukhet. För mig, It is about shifting to become greater in every moment. Denna inställning ledde till att jag publicerade en självhjälpsbok (Shift your mind and make yourself great again, 2018).

Vilka forskningsområden ligger dig varmast om hjärtat?

Jag vill göra skillnad med det som jag gör. Jag känner att jag kan bidra med samhällsnytta genomforskning.

Efter många år som chef för stora hälsorelaterade verksamheter och vetenskapligt arbete inom läkemedelsindustrin är det tydligt att praktiknära forskning med koppling till hälsa och välfärd och teknik är viktigt för hela samhället. Jag får många forskningsidéer hela tiden med mycket positiv energi och nyfikenhet.

Digitaliseringen av hälsa och välfärden utvecklas snabbt, särskilt med hälso- och välfärdsteknik. Flera lever längre och vill ha en god hälsa och bättre livskvalitet och detta ökar intresset för vad tekniken kan bidra med.

Hur ser du på att bli professor just nu i det skedet som MDU befinner sig som nyblivet universitet?

Det var just denna spännande utveckling som lockade mig till MDU. Jag har tidigare varit professor och jobbat på väletablerade universitet med lång historia. Det känns spännande att få vara med i denna unika utveckling från högskola till universitet.

Det händer väldigt mycket - både inom Sverige och internationellt. Och känns pirrigt varje dag!

Vad är det bästa med att forska vid just MDU?

Ett ungt universitet med många möjligheter, öppenhet och duktiga kollegor. Jag kände ingen när jag började på MDU och har fått lära känna nya kollegor och utvidga mitt nätverk! Båda Eskilstuna och Västerås är fina områden med ett stort engagemang.