Professorsporträtt: Lena Wiklund Gustin

Lena Wiklund Gustin, Professor i vårdvetenskap, Akademin för hälsa, vård och välfärd (HVV), Avdelningen för vårdvetenskap och vårdpedagogik.

Kan du kort beskriva din akademiska karriär – vilka val har fört dig till där du är idag?

Jag har alltid drivits av en längtan efter att lära och förstå mer, för att på så vis kunna göra skillnad för de patienter jag möter. När jag inledde min magisterutbildning i vårdvetenskap vid Åbo Akademi 1990 var det således mot den bakgrunden. Där upptäckte jag också glädjen i att forska, men även i att förmedla kunskap till andra för att stödja dem i att evidensbasera sin omvårdnad. Under forskarutbildningen och de första åren efter disputationen 2000 arbetade jag som vårdutvecklare vid vuxenpsykiatriska kliniken i Gävle och som FoU-handledare vid Landstinget Gävleborgs FoU-centrum. 2004 blev jag Västeråsbo och började arbeta heltid vid MDH, där jag ansvarat för specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning mot psykiatrisk vård. Ett viktigt val har även varit att inte enbart fokusera på forskning utan även prioritera tid till att skriva läromedel för att på så vis förmedla vårdvetenskaplig kunskap till studenter, och i förlängningen bidra till god omvårdnad.


Vilket område forskar du inom?

Med en bakgrund som sjuksköterska och psykoterapeut inom psykiatrisk vård har det fallit sig naturligt att forska om olika aspekter av omvårdnad i samband med psykisk ohälsa. Inledningsvis var mitt fokus i hög grad på psykiatrisk omvårdnad, men jag har på senare år även engagerat mig i forskning som berör psykisk hälsa och ohälsa utanför psykiatrisk vård. Jag har dessutom arbetat med metodutveckling inom narrativ hermeneutik.

Hur skulle du beskriva din forskningsmiljö vid MDU?

Jag leder tillsammans med professor Margareta Asp forskargruppen ”Vård, återhämtning och hälsa”. Inom forskargruppen där också flera forskningsintresserade adjunkter är aktiva, finns en ambition att utveckla vetenskaplig kunskap som kan bidra till forskningsbasen inom framförallt sjuksköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningarna. Samverkan sker med kliniska verksamheter där gruppens forskning bidrar till utveckling av praxis, och även med andra discipliner inom tvärvetenskapliga projekt.


Vad är det som driver dig i din forskning?

Att utveckla kunskap som gör skillnad, och att se till att den sprids och kommer patienter, vårdare och studenter till godo. Detta gör också att jag strävar efter att uppmuntra medarbetare och studenter att forska. Det sistnämnda har bland annat inneburit att jag uppmuntrat flera studenter att skriva vetenskapliga artiklar baserade på sina examensarbeten.


Vilka forskningsområden ligger dig varmast om hjärtat?

När jag inledde min akademiska karriär var jag verksam som sjuksköterska inom den psykiatriska vården. Därför var det då naturligt att inrikta forskningen mot områden med hög relevans för psykiatrisk omvårdnad, och fokus låg i hög grad på att förstå den lidande personen bakom diagnosen för att på så vis kunna ge hen stöd. Att utveckla kunskap som kan bidra till lindrat lidande i samband med psykisk ohälsa ser jag fortfarande som viktigt. Samtidigt har jag under senare år blivit alltmer intresserad också av hur människors psykiska hälsa kan främjas och psykisk ohälsa förebyggas. Därför ser jag egenomsorg som ett viktigt område i min framtida forskning.

Hur ser du på att bli professor just nu i det skedet som MDU befinner sig som nyblivet universitet?

Det är förstås oerhört stimulerande att bli professor i en tid när forskningen får större utrymme. Jag tror att det kan skapa möjligheter för oss att bidra till kunskaps- och därmed samhällsutveckling. Samtidigt tror jag att det är viktigt att vi värnar om de styrkor vi hade som högskola, och även fortsättningsvis satsar på att ligga i framkant vad gäller utbildningar.


Vad är det bästa med att forska vid just MDU?

Jag uppskattar att vi har en god stämning, där vi som forskare gläds åt varandras framgångar och ger varandra stöd att komma vidare. Jag tror att en framgångsrik forsknings- och utbildningsinstitution behöver ett klimat där forskare och lärare samtidigt kan vara klart lysande stjärnor och del i en grupp, snarare än konkurrera om ”stjärnstatus”.