Text

Datum 2022-05-02
Artikeltyp Aktuellt

Don’t perform – connect! Det tar vår universitetsadjunkt med sig från distansundervisningen

Universitetsadjunkt Elisabeth Wulff Sahlén

Elisabeth Wulff-Sahlén kombinerar digitala och analoga verktyg i sin undervisning mycket mer nu än innan pandemin. Foto: Sandra Verrone.

Elisabeth Wulff Sahléns största lärdom av att undervisa på distans under pandemin är vikten av interaktion med studenterna. Hon uttrycker det som - Don’t perform – connect! Elisabeth är universitetsadjunkt och undervisar i engelska på flera program hos oss. Hon har utvecklat sin undervisning på många sätt efter de erfarenheter hon fick av att undervisa på distans.

Kan du utveckla vad du menar med Don’t perform – connect?

Jo, att skapa utrymme för interaktion och återkoppling är viktigare för lärandet än att leverera fantastiska föreläsningar – live i Zoom eller inspelade. På campus är det ganska lätt att skapa ett avslappnat och interaktivt klassrumsklimat där jag kan fånga upp studenternas förståelse. Därför var en av de största utmaningarna med att undervisa på distans att skapa digitala seminarier med lika hög grad av interaktion och engagemang som i det fysiska rummet.

Sedan är det viktigt att bygga relationer med studenterna För vissa studenter kan några väl valda ord och personlig feedback vara det som gör att studenten blir motiverad och intresserad istället för att känna sig ensam och isolerad.

Hur gjorde du för att skapa interaktion och bygga relationer på distans?

Jag lät till exempel studenterna grupparbeta digitalt i realtid i delade dokument, där de kunde få direkt återkoppling från mig.

Jag införde vloggar som inlämningsuppgift, vilket gjorde att studenterna kunde utveckla sin muntliga språkförmåga samtidigt som jag lärde känna dem bättre. Det visade sig vara en succé både för dem och mig, så det ska jag fortsätta med.

Jag spelade in alla mina föreläsningar och hade i stället kortare genomgångar i Zoom för att stämma av studenternas förståelse. Då var studenterna alltid aktiva i chatten.

De fick även svara på mentimeterfrågor och skriva och rita på skärmen under min presentation med hjälp av ett så kallat annoteringsverktyg i Zoom. Med verktyget kan de skriva svaret på en fråga, stryka under eller sätta en stjärna framför rätt alternativ. Det gjorde att vi hade en ständig dialog i både tal och skrift.

Anonymiteten vid mentimeterfrågor och annotering gjorde att deltagandet till och med blev ännu bättre än i det fysiska rummet, eftersom oron för att göra fel minskade. En student som tvingas formulera sina tankar i skrift måste även tänka efter mer innan den svarar, vilket är bra för lärandet. Det här kommer jag fortsätta att använda som komplement även i det fysiska rummet.

Jag införde frivilliga frågestunder i Zoom och de var alltid uppskattade av de som deltog. Det har jag fortsatt med. Studenter som inte vågar fråga i ett klassrum vågar ofta mer online, särskilt om hela lektionen bygger på deras frågor.

Hur kommer du undervisa i framtiden, även efter återgången till campus?

Jag har redan nu börjat kombinera digitala och analoga verktyg i högre grad än tidigare, särskilt under seminarierna. Jag kommer också att utveckla min undervisning mot större flexibilitet i tid och rum, framför allt genom att utforska hybridundervisningens möjligheter.

Pandemin har visat att undervisning kan ske på en mängd olika ställen och att vissa studenter lär sig bäst i sin egen miljö medan andra föredrar campus. Undervisning som tillåter större variation och flexibilitet – utan att göra avkall på interaktion, struktur och lärarens närvaro – bidrar till att studenterna känner sig mer avslappnade och därmed lär sig bättre.


Relaterat innehåll

Till toppen